De vi pratar med är eniga om att det görs mycket bra i området för att skapa lugn och trygghet, via föreningar, polis, kommun och ideella krafter.
– Därför är det konstigt att det händer såna här saker i alla fall. Det är tråkigt, säger Monica Semler.
Lennart ”Nenne” Carlsson, som jobbat länge för Svenska Kyrkan i Klockartorpet, tror inte att många fler poliser i området är lösningen.
– Det som är så otäckt är att de unga inte verkar ha respekt för polisen. De blir bara mer arga när polisen dyker upp. Utan det behöver vara samma poliser i området, så de här ungdomarna får en relationen till dem. Det tror jag skulle hjälpa mycket, säger Carlsson.
Kritisk mot socialtjänsten
Sen i början på året finns det två områdespoliser som ska jobba specifikt med just Klockartorpet, något Lennart Carlsson är nöjd med. Däremot är han kritisk till socialtjänsten som han tycker kunde göra mer.
– Det jag tycker saknas nu är fältassistenter. Socialtjänsten borde omprioritera och vara ute mer kvällstid i bostadsområden och möta ungdomar, säger han.
Socialdirektören Yvonne Thilander tycker däremot att man idag har vassare metoder än fältassistenter. Men hon är ändå självkritisk.
– Vi har varit för osynliga med vad vi har att erbjuda. Idag har vi en utförarverksamhet som är långt mycket större än den var för tio år sedan då vi hade fältassistenter. Det vi måste förbättra oss på är hur aktörer i Klockartorpet – föräldrar, lärare och kyrkan hittar vår ingång så att de lätt kan ta kontakten med oss.
Dåligt engagemang från föräldrar
Det är också svårt det att få till mer nattvandring berättar Lennart Carlsson. Det är mest äldre som är ute och vandrar och de är för få. Cirka två kvällar i månaden är vad man mäktar med nu. Aina Kagevik som är engagerad i nattvandringen försökte vid ett tillfälle ragga intresserade föräldrar vid ett möte på Borgsmoskolan, men hon fick inte ett napp.
– Det är konstigt att det inte går att engagera föräldrarna mer. De borde vara intresserade i vad ungdomarna har för sig, säger hon besviket.