– Som Youtube för äldre, fast den är enklare för personalen och man slipper reklam och sådant, säger Fredrik Westergaard, konsult inom välfärdsteknik. Han berättar att det mycket handlar om ”slow-tv”, med filmer av djur, hantverk och andra ämnen som kan väcka lusten till samtal.

Tjänsten ägs av ett norskt företag, och används på norska demensboenden.

Ytterligare ett verktyg som som så smått börjar användas är en digital levnadsberättelse. En levnadsberättelse är något som hittills skrivits ner av anhöriga som ett stöd för personalen – så att de vet bakgrunden på den person de vårdar – alltifrån favoritmat och intressen till vad man jobbat med.

Att levnadsberättelsen blir digital möjliggör att de anhöriga kan gå in och fylla på med till exempel bilder och hälsningar, och samtidigt också få en inblick i hur deras demenssjuka släkting har det på boendet.

I klippet ovan besöker SVT Hattstugan och får veta mer om hur man tänker om de nya verktygen.