För att Sverige ska nå klimatmålet till 2045 måste utsläppen minska kraftigt. Men regeringen vill också satsa på infångning, avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS.
Sandsten i berggrunden
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har fått i uppdrag att utreda lämpliga platser för lagring av koldioxid i svensk berggrund. På södra Gotland kommer man att borra ner till 800 meter på land, för att på så sätt också få en bild av hur berggrunden ser ut under havet.
-Vi ska undersöka förutsättningarna i berggrunden och om det kan finnas möjlighet att lagra koldioxid i Sverige, säger Lena Yotis, projektledare vid SGU.
Läckage möjlig risk
En möjlig risk som lyfts fram när det gäller storskalig lagring av koldioxid under havsbotten är att den ska läcka ut och exempelvis bidra till försurning.
-Vi kommer att titta på förutsättningarna för att koldioxiden stannar kvar i reservoaren och inte rymmer, säger Yotis.
Projektet väntas pågå till 2026.
Se mer i klippet ovan
Fakta: Koldioxidavskiljning och lagring (CCS)
CCS står för Carbon Capture and Storage, det vill säga avskiljning och lagring av koldioxid. Bio-CCS betyder avskiljning och lagring av koldioxid från förnybara källor. Avskiljning och lagring av koldioxid ses som ett komplement till andra utsläppsminskande åtgärder.
Avskiljningen sker genom att koldioxid avskiljs från rökgaser vid skorsten, exempelvis vid en kraftvärmeanläggning eller processindustri. Koldioxiden komprimeras för att minska i volym och blir i princip flytande.
Koldioxiden kan sedan transporteras till slutgiltig lagringsplats och mellanlager via rörledning, fartyg, tåg eller tankbil. Permanent lagring kan ske genom att koldioxiden pumpas ner under havsbotten i geologiska formationer där den så småningom blir till sten.
Källa: Energimyndigheten