Den vanligtvis svarta skepnaden har piffats upp till en vacker Jesus-gestalt. Figuren är gjord på pärlplatta och limmad på övergångsskylten.
– Den är jättefin! Den har suttit här i tre veckor, tror vi, säger församlingspedagog Kerstin Lilja.
Kerstin och hennes kolleger har ingen aning om vem som gjort det uppskattade gatukonstverket, men SVT Nyheter Öst kan nu avslöja att det är pixel art-konstnären Johan Karlgren, känd på nätet som Pappas pärlor, som är mannen bakom verket.
Motala en scen för gatukonst
För 15 dagar sedan publicerades Johan Karlgren en bild tagen vid Lillkyrkan på pärlplatte-Jesus som Herr Gårman på Instagram-kontot @pappasparlor.
Och letar man igenom hans bilder så inser man att Motala idag är fullt av gatukonst signerat av pärlplattekonstnären Karlgren.
– Det var min dottern som fick mig in på det, sa Johan Karlgren när han var med i SVT:s Gomorron i höstas.
– Jag har byggt en pärlstudio i mitt uthus där det kan utvecklas och vill se hur mycket man kan göra. Jag tycker det är kul att göra bruksföremål.
Pärlplatta
- Pärlplatta är en piggförsedd platta som olikfärgade rörformade plastpärlor läggs på enligt ett mönster, ungefär som en mosaik.
- När den är färdiglagd kan pärlorna avlägsnas och piggplattan återanvändas, eller så kan man bevara pärlformationen genom att lägga på ett smörpapper och bestryka smörpappret med ett strykjärn. Värmen från strykjärnet får pärlorna att smälta ihop med varandra.
- Pärlplattan uppfanns av Gunnar Knutsson (avliden 1993) i Vällingby i början av 1960-talet. Han experimenterade med att sätta indianpärlor på en träbit med spikar, innan han tog patent på en pärlplatta av plast.
- Pärlplattan var då i första hand tänkt som terapimaterial för åldringar. Därefter blev pärlplattan populär på förskolor, men fick tillfälligt dåligt rykte under 1980-talet, då det misstänktes att gifter frigjordes när plastpärlorna upphettades.
- Numera är plasten i pärlorna utbytt mot en giftfri sort.
- På senare tid har pärlplattor blivit vanligare även bland konsthantverkare och konstnärer.
Källa: Wikipedia