– Hoppet har funnits sedan den första dagen för 15 år sedan, säger kriminalkommisarie Jan Staaf.

Det var i oktober 2004 som en 8-årig pojke och 56-årig kvinna höggs ihjäl i ett bostadsområde i centrala Linköping. Gärningsmannen undkom men lämnade efter sig flera dna-spår.

Alla har lämnat sitt DNA-prov

Sedan årsskiftet får polisen göra så kallade familjesökningar i DNA-registret. Det innebär att man inte bara söker efter direkta träffar utan också efter personer som skulle kunna vara släkt med den misstänkta gärningsmannen.

Sedan utreder polisen om de här personerna i sin tur kan ha någon släkting som kan vara intressant för utredningen. Än så länge har det inte gett något resultat och nu återstår endast en handfull personer på listan.

– Vi har under hela den här utredningens gång haft en så kallad samtycketopsning. Nu när vi håller på med en annan metodik, genom de här släktforskningsregistren, då är det en tvångsmässig topsning. Men vi har genom en sund dialog fått alla att lämna sitt DNA-prov, säger Jan Staaf.

Utökar sökningen

Nästa steg är att utöka sökningen till de kommersiella släktforskningsregistren. Ett pilotprojekt som medför vissa etiska frågeställningar.

– Personligen kan jag tycka att den här gången får den personliga integriteten stå tillbaka. Även om jag tycker att vi ska värna om den, säger kriminalkommisarie Jan Staaf.