Mellan tre och sju procent av alla kvinnor som föder barn drabbas av bristningar. Men det här är siffror som ska tas med en nypa salt, enligt Eva Uustal som är specialist inom förlossningsskador och arbetar på Linköpings universitetssjukhus.
– Det finns inga tydliga kriterier för vad som ska räknas som en bristning. Dessutom missar man ofta stora bristningar säger hon.
Kan upptäckas senare
Att få en bristning i samband med förlossningen medför oftast inga framtida problem så länge bristningen upptäcks och åtgärdas. Det är de bristningar som inte upptäcks som ger de allvarligaste skadorna. Det är skador som kan komma senare och som många kvinnor i alla åldrar lider av idag.
– Man kan få problem att hålla avföringen och det kan påverka sexlivet. Man kan också få svåra smärtor när man försöker knipa med muskler som inte finns där.
För att skapa en bättre och säkrare förlossninsgvård tog Eva Uustal 2011 initiativ till en kartlägnging av hur landets alla förlossningskliniker jobbar. Utifrån det arbetet har ett omfattande faktaunderlag vuxit fram som nu ligger till grund för de nya rekommendationer och rutiner som kommer i höst.
Ett webbaserat utbildningsmaterial kommer att finnas tillgängligt både för förlossningspersonal och för de kvinnor som har drabbats.
Risk att få ”onda ögat”
För att bli bättre på att upptäcka skador gäller det att inte skuldbelägga personalen. På kliniker som är väldigt stolta över sitt förebyggande arbete finns det en risk att man inte uppmuntrar personalen att leta efter bristningar, menar Eva Uustal.
– Det kan bli en repressiv kultur där man får onda ögat om man har fått en bristning, säger hon.
2004 nådde Sverige en topp i antalet bristningar. Sedan dess har förlossningsvården blivit säkrare. Alla förlossningskliniker arbetar i dag med de olika tekniker som står till buds.
Långsamt framfödande
Det handlar om att hjälpa till så att framfödandet går långsamt och att använda ett handgrepp där man styr barnets huvud så att det inte kommer ut för snabbt.
Eva Uustal tycker att det är bra att det görs allt större nationella satsningar på kvinnosjukvård. Hon tror att det har att göra med att det är fler kvinnor idag som väljer att berätta.
– Jag tror att politiker och makthavare lyssnar mer på kvinnorna själva än på oss som jobbar med det här. Vården vill ju alltid ha mer resurser, men när kvinnorna, alltså väljarna, tar upp det, då blir det annorlunda.
Det nya utbildningsmaterialet med de nationella rekommendationerna kommer att vara klart i november. Det är framtaget av Svensk förening för obstetrik och gynekologi, Barnmorskeförbundet samt Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, LÖF.