– Hon är ju helt hjälplös. Hon kan inte göra nånting själv.

Vivi Jansson talar om sin nära vän sedan 70 år tillbaka, Linnea, som bor bara två trappuppgångar bort i ett litet bostadsområde i Norrköping.

De senaste åren har Linnea blivit sämre. En hjärtinfarkt, sedan en stroke. Men de båda vännerna har ändå kunnat umgås dagligen.  

”Jag tycker att det är sorgligt”

För några veckor sedan fick Linnea ännu en stroke och har legat på sjukhus sedan dess. Vivi har kämpat för att vännen ska få plats på ett korttidsboende och därefter ett äldreboende.  

– Hon kan ju inte sköta sin hygien. Hon kan inte äta själv, inte gå upp ur sängen och gå på toaletten. Och så har hon väldigt svårt att göra sig förstådd efter stroken.

Kommunen har ändå beslutat att Linnea ska skickas hem med liggande transport. Eftersom hon inte har så många anhöriga är det Vivi som tar emot i lägenheten där Linnea bott i 33 år.

– Jag tycker att det är sorgligt. Hon kan ju inte ens tala för sig och säga hur hon vill ha det eller hur hon mår.

Att äldre vårdas i hemmet i allt större utsträckning är en utveckling som pågått länge. Socialstyrelsens rapport visar att 12 procent, eller drygt 221.600 personer som fyllt 65 år var beviljade hemtjänst den 1 oktober år 2014.

Det innebär en ökning jämfört med året innan med 2.000 personer.

Alla ska hem och pröva

I Norrköping är det inte längre biståndshandläggarna som avgör om de äldre som hamnat på sjukhus ska få komma in på ett korttidsboende eller inte. De besluten tas numera på chefsnivå och utgår från nya och striktare riktlinjer: Alla ska hem och pröva och se hur det går att bo hemma. Först därefter kan de ansöka om korttidsboende.

Det går att göra undantag men generellt är det de här riktlinjerna som ska gälla.  

– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarar Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping. 

Han förstår samtidigt att det kan kännas oroligt i början.

– Det är ett stort steg att komma hem och det är fullt förståeligt. På sjukhuset har man en väldig uppbackning med personal dygnets alla timmar. Så det är enormt viktigt att vi skapar förutsättningar och ser till att man får en trygg hemgång. Vi har ju sett att efter ett par dagar hemma så ser man att behovet av omsorgsinsatser sjunker för att man känner tryggheten även i sin ordinarie bostad, säger Magnus Johansson.

”Man blir överkörd”

Vivi Jansson är frustrerad. Hon var med i vårdplaneringen för Linnea, men beslutet fattades ändå inte där.

– Jag tror att det var bestämt från högre ort redan innan det där mötet, att hon skulle hem. För annars skulle de väl ha tagit lite hänsyn till hur hon mår? Det är som att köra huvudet i väggen. Man blir överkörd, så känns det, säger hon. 

Linnea kommer att få hemtjänst både på dagen och natten. Men för Vivi känns det ändå oroligt.

– Att de behandlar folk på det här sättet. När hemtjänsten inte är där kommer Linnea att vara helt ensam. Om hon sitter uppe och blir trött så kan hon inte ta sig till sängen. Jag vet inte hur mycket hon fattar heller så jag tror inte att hon kommer att förstå hur man använder larmet. Det är väl nästan det som är det värsta, säger Vivi Jansson.