– Pappa hade ett litet sår som de sa. Medan han vårdades på sjukhuset blev liggsåret bara större och mer infekterat. När han dog gick såret ända in i ryggraden. Det var så stort att man kunde sticka in ett bebishuvud i såret, säger Annsofie Pettersson.
Fick såret på sjukhuset
Hon kan fortfarande inte riktigt ta in det som hände. Hennes pappa Gösta var 80 år, men jobbade ändå på sågen de där dagarna före julaftonen. Ryggen var krum av smärta. Ändå var han mån om att alla kunder skulle lämna brädgårn med ett leende.
Men den 27:e december förra året blev smärtan för svår. Han fick hämtas med ambulans och vårdades sedan på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Det var där han fick det där liggsåret.
– Egentligen, om man läser vad som står i reglerna, så ska vårdpersonalen göra en kontroll när någon kommer in till sjukhuset. För att se att patienten inte har något som kan bli ett liggsår. Men min pappa kom in mellan jul och nyår och det var ont om platser och personal och ingen hade tid att kolla det där, säger Annsofie Pettersson.
Började som ett litet sår på skinkan
Gösta fick veta att han hade cancer i ryggraden. I hans journaler står det först bara om cancern. Men några dagar efter nyår beskivs ett mindre trycksår på skinkan.
– Han kom in och fick veta att han hade cancer. Men huvuddelen av vistelsen på sjukhuset handlade om liggsåret, säger Annsofie Pettersson.
Resistenta bakterier
I slutet av januari står det i journalen att tumören har krympt till hälften. ”Största bekymret för närvarande är hans sår där det växer resistenta bakterier”, skriver specialistläkaren i journalen.
Annsofie och hennes mamma vistades dygnet runt på sjukhuset. De beskriver en stressad vårdpersonal som inte gjorde något vändschema till att börja med.
– Resurser eller intresse eller kunskap... Det är något som brister i alla fall.
Blottade korsbenet
Den tredje februari skriver en överläkare i Göstas journal: ”Såret är stort nu. Som ett barnhuvud och går hela vägen in till korsbenet.”
– Och då såg man alltså benet. Alltså ryggraden. Och man såg ju allt som var infekterat, all död hud. Det var något gräsligt, säger Annsofi.
De anhöriga fick veta att tumören hade gått ner till hälften efter en behandling.
– Det betyder ju att han kanske kunde ha levt lite till. Men liggsåret och infektionen tog död på hans krafter.