Arkeologerna har nämligen kommit fram till att platsen har använts som begravningsplats för avrättade under hela 600 år, från 1 000-talet och framåt. Trots att Skänninges ”storhetstid” var under 1 200 och 1 300-talet.
Gravplatserna var också utspridda i ett större område och de avrättade ska ha varit unga personer, i genomsnitt 25 till 35-år gamla.
Men avrättningsmetoderna varierade. Vanligast var avrättning genom halshuggning eller hängning. Andra metoder som förekommer i skriftliga källor är stegling, bränning på bål och levande begravning.
Men vilken metod som användes berodde på vilket brott personen begått. Till exempel så hängdes manliga tjuvar medans kvinnliga begravdes levande.