Bakom står kommunens nya kvalitetskontor, som fått en rivstart på verksamheten sedan starten i februari.

Personalen var så osams att vården blev olika beroende på vem som jobbade. Trots att de boende på gruppboendet var svårt handikappade fick de inte alltid sina mediciner eller rehabilitering – vilket ledde till att de blev sämre. Ibland glömdes någon bort eller lämnade ensam till och med när de var döende. Det är några av ingridienserna i vårdskandalen.

– Jag sticker inte under stol med att vi ibland lyckats väldigt väl i våra granskningar, även om det kan leda till att ett avtal sägs upp, säger Mattias Bly, chef på kvalitets- och utvärderingskontoret. Men ibland har vi inte lyckats alls och då måste vi diskutera om vi tittat på rätt saker och använt rätt metoder.

Även utan vårdskandaler saknas inte utmaningar. Linköpings kommun har 300 avtal med privata och kommunala utförare inom äldreomsorg och social omsorg. Skulle alla granskas ingående skulle det dröja cirka sju år innan varje enhet fått en inspektion.

– Man måste prioritera, säger Mattias Bly och även lita på de olika utförarnas egna system för kontroll.

”Tog för lång tid”

Han medger att där finns en risk, vilket sommarens avslöjande av vanvård i det gruppboende för svårt funktionshindrade som drivs av Omsorgsgruppen visar – ett avtal som nu är på väg att sägas upp, samtidigt som Omsorgsgruppens samtliga verksamheter i Linköping granskas.

– Det tog för lång tid att upptäcka, säger han. Samtidigt vill vi ha mer av den information från anhöriga och gode män som avslöjandet byggde på.

Samtidigt väller information in på kontoret via den äldreombudsman som är kopplad dit. 120 klagomål och synpunkter har hittils kommit in, långt mer än tidigare.

– Mycket handlar om förväntningar som inte slår in, säger äldreombudsmannen Maria Lindahl. För lite utevistelser, för lite sociala aktiviteter och maten är vanliga synpunkter. Hoppet – men där avtalet inte ger det – är att omsorgen ska vara mer individuell.

Byråkratisk kontrollapparat

En alldeles nyutkommen forskarrapport pekar på att kontroll inte alltid leder till kvalité. Det är framför allt erfarenheter från Kanada och USA – länder som haft privat omsorg betydligt mycket längre än Sverige.

– Det är en risk att det som är mätbart är det man fokuserar på och det är inte säkert att det som är mätbart är det som är viktigast för omsorgens kvalité, säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och ansvarig för rapporten.

Hon pekar på exempel från bl a Kanada, där kontrollapparaten växt till väldiga byråkratiska dimensioner med hundratals standardiserade regler – alla tillkomna efter någon vårdskandal.

– Ett exempel är att i delstaten Ontario i Kanada måste alla tandbordstar ha ägarens namn, berättar Marta Scebehely. Man har väl förväxlat tandborstar någon gång.

Hon pekar också på risken att en kontrollapparat blir stor och otymplig och dessutom börjar styra omsorgen på ett inte välkommet sätt.

– Man kan se att vårdföretagen anpassar sig till alla regler, men att annat förbises trots att det kanske är viktigarfe för kvalité.

Vad är kvalité?

Vad kvalité består av är inte någon enkel fråga att besvara – ens för en professor. Men både internationellt och i Sverige visar undersökningar på att de äldre själva värderar att personalen kan ta sig tid med dem som en av de viktigaste kvalitetsfunktionerna.

– Eftersom tiden är så viktig innebär det att personaltätheten är viktig, säger Marta Szebehely.

– För oss är personaltätheten att utförarna hinner att göra det som utlovats i avtalen, säger Mattias Bly, som också pekar på att mycket av det kontoret tittar på inte innebär något direkt för kvalitén för de äldre.

– Några viten har delats ut – något som aldrig hänt förut – och det vi bötesfäller är sådant man konkurrerat med i upphandlingarna, inte alltid det som är det mest väsentliga för brukarna, säger Mattias Bly.

Om den personaltäthet kontoret sedan tittar på är det som de äldre värderar som kvalité är en helt annan historia. Det är också till stor del en politisk fråga.

Endast i Linköping

Här har kvalitetskontoret en sits som ifrågasatts av oppisitionen. För kontoret är en del av äldre- och omsorgsförvaltningen – vars verksamhet ingår i granskningen. Samma med de politiska nämnderna. Hur avtal är utformade och ger det som tänkts ingår i kvalitetskontorets arbetsuppgifter att granska.

– Vi har ett bra mandat, så jag ser inga problem med det, säger Mattias Bly. Även om omsorgschefen också är min chef har han en stor press från politikerna att jag ska arbeta självständigt. Inte heller känner jag mig styrd av politikerna – åtminstone inte ännu.

Linköping är ensamma i Östnyttområdet att ha ett kvalitetskontor och det är än så länge inte så vanligt i resten av landet heller, även om många kommuner är på gång och funderar.

– Vi hade själva Uppsala som förebild när beslutet utformades i Linköping, säger Mattias Bly. Idag är bland andra Norrköping, Västerås, en del Stockholmskommuneer och kommuner i västra götaland intresserade av att se hur vi gjort.