Mattias Weinhandl, 37, hade en lysande spelarkarriär där han tidigt skördade stora framgångar som målskytt med bröderna Henrik och Daniel Sedin i Modo. Därefter blev det även proffsspel i NHL och KHL, OS- och VM-turneringar. Men sista säsongen i Linköping, 2013, blev en mardröm och han tvingades till slut ge upp karriären.

”Hade ökad känslighet”

– Nu när jag fått lite distans till karriären har jag kunnat reflektera en hel del. Jag drabbades av många hjärnskakningar under karriären, både små och stora. Sista smällen jag fick i LHC var knappt ens en smäll, men då hade jag förmodligen fått för många så jag hade en ökad känslighet i hjärnan, säger Mattias Weinhandl.

– Att komma tillbaka till slutspelet som jag gjorde den säsongen är något jag inte borde gjort. Jag vågade inte spela fullt ut och var ganska dålig. Som tur var fick jag ingen ytterligare smäll då, fortsätter han.

Vilade inte tillräckligt

Mattias Weinhandl var då 33 år och hade egentligen inga planer på att sluta. Han kände, som han säger, att han hade ”många bra år kvar”. Men någon fortsättning blev det alltså inte – på grund av att han inte vilade tillräckligt mellan hjärnskakningarna.

– Hade jag fått göra något annorlunda så är det att ha tagit mig tid att vila och återhämta mig. Jag var ofta tidigt tillbaka efter hjärnskakningarna. För tidigt. Samtidigt är det svårt när man väl är inne i det, man har mycket känslor och en stark kraft som vill att man ska vara där. Det är då man bör bli utplockad av någon. Det är svårt för spelarna att ta de besluten själva, säger han.