Annas man Henrik fick först diagnosen Amyotrofisk lateralskleros (ALS) 2015. Sjukdomen är obotlig och leder till att kroppens muskler förlamas och dör. Efter närmare sex år med sjukdomen var Henrik rullstolsbunden, med en andningsmaskin som han behövde nästan hela dygnet.
– Han tyckte att livet inte var värt att leva längre, eftersom han hade levt ett otroligt aktivt liv tidigare, och nu behövde han hjälp med precis allt, säger Anna.
Prövade palliativ vård
Efter två försök med palliativ vård bestämde han sig för att åka till Schweiz. Det är det enda landet i Europa som tar emot medborgare från andra länder som önskar att avsluta sitt liv.
– Han visste att han skulle kvävas till döds, och var helt bestämd på att han ville ha hjälp innan dess. Jag förstod att det här verkligen var hans önskan.
Lång och dyr process
Resan till kliniken i Schweiz var lång och dyr, med krav på flera intyg från läkare och planering för flyg med rullstol och assistans.
Totalt kostade allt minst 200 000 kronor, enligt Anna.
– Det är orättvist, det är inte alla som har de pengarna eller möjlighet att kunna åka ner.
I ett helt vanligt hus fick Henrik två glas att dricka, det första för att magsäcken inte skulle reagera mot giftet. Det andra, med det giftiga medlet. Bredvid honom satt Anna, och två av deras barn.
– Det var väldigt viktigt att han skulle dricka själv, att ingen hjälpte honom att inta detta medel.
Sen var det snabbt över.
– Det var så odramatiskt, smärtfritt, lugnt och fint. Precis som han önskade, säger Anna.
Hoppas på legaliserad dödshjälp i Sverige
Anna berättar att hon hoppas att personer som har svåra sjukdomar och smärtor ska ha rätten till dödshjälp i Sverige.
– Om min man hade vetat om att den här hjälpen fanns i Sverige hade hela hans sjukdomsperiod varit lugnare.
Men Läkarförbundet har en annan hållning.
– Enligt våra etiska regler får läkare aldrig vidta åtgärder som kan påskynda döden. Vi är generellt sätt negativa till dödshjälp, säger Christofer Lindholm, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd.
Han menar också att sjukvårdens roll är att bota, behandla, ge vård och lindra.
– Samtidigt är läkarkåren splittrad i denna fråga och det är komplext. Vi är öppna för diskussion men ser i dagsläget ingen anledning till att ändra lagstiftningen.
