Mikael Engdahl • Jag som pappa fick nog något som inte många pappor får känna vid denna tid, närhet.
Jag kunde packa vagnen och ge mig ut en hel dag medans min fru kunde återhämta sig.
Min fru kämpade också med att vara perfekt på alla sätt samtidigt som mjölken stockade sig och frustrationen ökade.
Med ett enkelt piller och ett gemensamt beslut så började vi att leva.
Det är familjens beslut och ingen annans.

Orvar • Som pappa till en dotter och partner till en mamma som gick igenom en graviditet från helvetet var det väldigt skönt att kunna vara delaktig och hjälpa till från början att avlasta mamman och dessutom komma närmre barnet. Funkar det så funkar det, men det är inte för alla.

Sara. • När det inte funkade med amningen med mitt första barn så sa BVC-sköterskan, en dam i 70-årsåldern : ”ingen fara, jag har tre vuxna barn som jag inte har ammat alls och de mår alldeles utmärkt”.
Dessförinnan hade hon förstås talat väl om amning men kunde absolut förstå att man inte kunde fortsätta . Så inget skuldbeläggande alls, det kändes väldigt bra.
Det funkade mycket bättre med amningen med mitt andra barn.

Camilla • Nej man måste inte amma. Tror att de flesta vill och när man vill ska man få stöd. Men det vore också bra att fundera på vad en kämpig amning gör för anknytningen. Om mamman inte tycker om det, är det bättre än att barnet får flaska? Jag ammade mitt första barn länge, och ammar mitt andra just nu och ett problem är att den starka "anknytningen" eller vanan att ammas på natten helt har ställt till det för mig och min sambo. Våra barn har inte velat bli lagda av sin pappa och eftersom det bara är jag som kan ta nätterna, blir det otroligt tungt när sömnen inte funkar. Om pappan får samma chans till anknytning och trygghet är det lättare att dela

Kejsarsnitt • Jag födde min son via kejsarsnitt och han var så hungrig och bröst mjölken kom inte igång direkt. Han fick ersättning efter några timmar och sedan dess har han aldrig velat ha bröstet. Efter 6 månader av pumping med mindre än 20ml mjölk per dag så sa min man att jag ska sluta ploga mig själv och sluta.

Kan tillägga att jag har väldig stark anknytning till min son och han är 13 år nu

Anna • När jag fick min första dotter och ammade henne så kräktes hon kaskader varje gång, hur jag än gjorde…efter 3 månader gav jag upp och började med ersättning istället, och det visade sig att mjölken jag hade i brösten inte var bra för mitt barn! Samma sak hände med barn nr 2, men där gav jag upp efter en månad….jag fick bra stöd på den tiden, ingen kom med ”tjat” utan dom stöttade mig hela tiden…Själv är jag ammad i 9 månader men har ändå fått astma, allergier och dålig mage, vilket experterna säger att man oftast inte får om man ammas…
Att flaskmata sina barn kan ge en fantastisk kontakt ändå, så nej, jag tror inte att det alltid är bäst att amma sitt barn…

Anna • Jag önskar att det inte var så mycket fokus på att ansvaret på att amningen funkar ligger på mamman. Eller så kändes det åtminstone när man var nyförlöst. Alla tips nämner att man ska "se till" att barnet får rätt grepp om bröstet. Vissa böcker jag läste sa också att om inte barnet får rätt grepp första amningstillfället så kommer det aldrig att få det, ungefär. Mitt första barn kunde aldrig få till rätt grepp, hon gapade för lite. Smärta och mjölkstockning följde. Hon hade kort tungband, som inte behövde rättas till enligt vården. Hon fick aldrig till "rätt grepp" men jag ammade ändå i tio månader. För mina andra två barn var det lättare. Men ändå: det är bra att vara medveten om att det inte är smärtfritt, det var i alla fall inte min upplevelse. Men trots för lite mjölk och smärtor ammade jag alla barn i ca 10 månader. Det är fel av BVC och vården att ge intrycket av att amning ska vara smärtfritt och lätt, då känner man sig misslyckad när det inte är så.