Det är förmiddag en dag i slutet på augusti och psykologilektion på schemat. Moa har gått två veckor på vårdprogrammet på gymnasiet i Hässleholm när vi träffar henne. För första gången på länge mår Moa bra. Hon trivs i klassen och har fått flera kompisar.

– Jag var väldigt nervös första dagen. Jag frågade mamma om hon trodde att jag inte skulle få några vänner för att jag är överviktig, säger Moa. Men jag har inte trivts så bra på länge.

Mobbades i skolan

Men så har det inte varit tidigare. Under hela Moas skolgång har hon fått lida för att hon inte ser ut som alla andra. Värst var mobbningen i femman. Då hade hon ingen utom familjen som stöttade.

– De skrek fetto och tjockis, säger Moa. De sa att jag skulle gå och dö för att ingen tyckte om mig.

”Jag har gråtit många gånger”

För Moas mamma Wiveka var det en svår tid.

– Det har varit mycket mycket jobbigt, säger hon. Jag har gråtit många gånger och varit arg. Jag vet inte hur många lärare och rektorer som jag gråtit inför, som jag skällt på. Man blir som en lejoninnan när det gäller ens barn.

Ända sedan hon var liten har Moa varit överviktig. Moa tror att det ligger i generna. Hela släkten har lätt för att gå upp i vikt och både Moas mamma Wiveka och hennes syster Julia har lidit av fetma. Hennes mamma har svårt för att inte skuldbelägga sig själv.

– Jag trodde ju jag gjorde rätt när Moa var liten, säger Wiveka. Men det har jag ju inte gjort. Jag har säkert också ätit fel mat och inte tänkt så mycket vad som finns i olika matvaror.

Nya matvanor

I köket hemma i Hässleholm är det fika på gång. Wiveka tar fram kvarg och färska hallon och blåbär ur kylen. Hon lägger upp i skålar till Moa och sig själv. Nu äter familjen nyttigt, men så har det inte sett ut tidigare.

– Det var pizza och färdigrätter man tar upp ur frysen, berättar Moa. Sen köpte jag godis och chips i smyg på väg hem från skolan innan mamma och pappa hämtade mig.

Prövat många sätt att gå ner i vikt

Moa har försökt själv att gå ner i vikt med hjälp av dieter och motion, men hon tycker inte att det hjälpt. Nu vill hon göra en gastric bypass, en operation mot fetma där magsäcken förminskas. Tidigare fanns en åldersgräns på 18 år, men i Sverige opererar man numera barn så unga som 13 år.

Moas mamma och storasyster har tidigare opererat sig och har gått ner nästan femtio kilo i vikt vardera. Men en gastric bypass är inte riskfri, det finns biverkningar. Men Moa är inte orolig.

– Det finns risker med alla operationer, säger hon. Jag har sett flera exempel där det har gått bra. Min syster har gjort en gastric bypass och det har fungerat jättebra.

”Jag tror att det kommer att lyfta mig”

Moa väntar nu på remissen till operationen. Hon har höga förväntningar på livet efteråt. Hon vill hålla på med musik och utbilda sig till ambulanssjuksköterska. Men framför allt vill hon inte längre bli sedd som en andra klassens människa.

– Jag tror att jag skulle tycka bättre om mig själv om jag skulle gå ner i vikt, säger Moa. Eftersom andra har sagt till mig att jag inte duger som jag är när jag ser ut så här. Jag tror att det kommer att lyfta mig om jag kan visa att jag också kan vara smal.