Och planerna har längre historia än så. Redan 2002 fanns det långt framskridna planer på ett bygge. Den gången sprack planerna på att Tysland backade ur.

När de dammades av på nytt var det många ländersom kände sig kallade. Efter vad som beskrevs som ett diplomatiskt rävspel där olika grupperingar stöttade upp varandra gick Sverige 2009 ut som segrare.

Men det betydde inte att saken var klar. Många ifrågasatte lämpligheten i att bygga en potentiellt miljöfarlig jättelanläggning mitt ute på Sveriges bördigaste åkermark. En långdragen tillståndsprocess satte igång. Först för tre veckor sedan gav Mark- och Miljödomstolen sitt klartecken att sätta igång bygget. Tillstånd att verkligen starta anläggningen dröjer ytterligare.

Men själva finansieringen har varit en lika svår nöt att knäcka. Sverige skulle stå för 35 procent av pengarna, Danmark för 12,5 procent. Lars Leijonborg och andra förhandlare fick uppdraget att resa runt mellan deltagarländerna och mitt under finanskrisen försöka övertala dem att bidra till totalbeloppet på närmare två miljarder euro.

Gång på gång har nya deadlines satts upp, gång på gång har de spruckt. I början av 2014 hette det att ett kontrakt måste vara klart i mars om bygget skulle kunna påbörjas i år.

Under tiden rullade projektret på. De haredan 200 anställda inhysta i Astra Zecas gamla lokaler och ramavtal tecknade med en rad byggkonsulter. Och på marken där anläggningen ska byggas började schaktningen redan för några veckor sedan, i trygg förvissning om att ett avtal skulle komma till stånd. Allt i syfte att själva bygget ska kunna starta i höst.