Det var 31 724 ensamkommande barn och ungdomar som sökte asyl i Sverige 2015. Många tillbringade sin första tid på HVB-hem innan de kunde flytta till svenska familjer, till andra boenden eller till egen lägenhet.

– Jag arbetade på ett av dessa HVB-hem och träffade många ungdomar. Jag såg att de levde i den liminala fasen, i ett varken-eller-tillstånd, säger Dawan Raoof.

Han kom själv till Sverige som 17-åring från Kurdistan i norra Irak. Han reste förvisso inte ensam men säger att han förstår hur svårt det kan vara att som ung flykting komma in i det svenska samhället.

Saknar tydliga spelregler

Omkring 15 000 av de ensamkommande har fått uppehållstillstånd i Sverige, antingen permanent eller tillfälligt. Drygt 5 000 har fått svenskt medborgarskap. Många lever fortfarande i ovisshet.

– Om de här ungdomarna redan på förhand hade vetat att de fick stanna i till exempel två år så hade det varit enklare för dem att hantera det. Då hade de kunnat ta ställning till vad de skulle göra. Nu saknas tydliga spelregler, säger Dawan Raoof.

”En flytande osäkerhet”

Dawan Raoof är lärare på universitetet i Malmö och har skrivit en avhandling med namnet ”I väntan på integration”. Han har följt 22 ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan och Syrien, som bodde på ett HVB-hem under åren 2014-2016.

– Vi kommer inte att kunna skicka tillbaka dem till de systemen på länge. Ska vi då hålla kvar ungdomarna i den här flytande osäkerheten, frågar han retoriskt.

Permanenta uppehållstillstånd kan bli tillfälliga

Den nya regeringen utlovar förändringar i migrationspolitiken. De vill utreda möjligheten att göra om permanenta uppehållstillstånd till tidsbegränsade.

– Vi ska på sikt utmönstra de permanenta uppehållstillstånden och ha tillfälliga som knyts till skyddsskäl, säger migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och tillägger:

– Det är de som har skyddsskäl som ska få stanna i Sverige.