Storkprojektet startade 1989 och är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska förening.

– Målet var och är att etablera en storkstam i Sverige, och som det ser ut just nu har vi mer storkar än på 100 år, säger Petter Albinsson som är projektledare.

Arrangemanget under lördagen lockade många trogna besökare som ville se de ringmärkta storkungarna lyfta från sina hägn.

– Det blir ju mer och mer välkänt och folk är intresserade av storkar verkar det som, alla har en positiv bild av dem och då blir det ju spännande med publika utsläpp.

– Det är ju en mäktig syn att se över 80 storkar förmörka himlen!

Tydligt symbolvärde

Ola Olsson som är engagerad i Storkprojektets ledningsgrupp var också på plats för att bevittna färden ur hägnet.

Vad är det som är så speciellt med just storkar?

– De har ju en stor attraktionskraft, alla känner igen den och den hör till Skåne och har ju ett tydligt symbolvärde, säger Ola Olsson när SVT Nyheter Skåne träffar honom strax före släppet.

– Det som vi ser idag är ju ett tecken på att många människor engagerat sig i detta och för att bevara stammen, att vi har skapat en bra biologisk mångfald och fungerande ekosystem som är förutsättningar för storken.

Vad känner du inför det här?

– Det är en härlig sak att se dem lämna hägnen och landet, jag känner stor glädje för det här.

Syskonen Tova och Ylva Percy tillsammans med sin kusin Freja var också på plats tillsammans med sina föräldrar för att se ett storksläpp för allra första gången.

–  Det ska bli coolt med massa storkar som flyger ut, säger Freja Percy.

”Nästan andligt”

Trots ett ihållande regn hade många besökare lockats till Hemmestorps mölla för att se storksläppet ute på den skånska åkern.

Anne-Christine Nilsson från Veberöd var en av dem som också hade tagit med sig kameran för att fotografera hela skeendet.

– Jag tycker det var helt fantastiskt, det var nästan så att det var lite andligt, sade Anne-Christine Nilsson direkt efter släppet.

– Jag önskar dem verkligen lycka till på sin färd.

Flyttar söderut

Efter att de 82 storkungarna släpptes ur sina hägn flyttar de söderut för att övervintra. Men inte nödvändigtvis till samma platser.

– Tanken med att släppa ut dem tillsammans är att de ska våga flytta, eftersom de flyttar utan sina föräldrar, så ett slags positivt grupptryck kan man säga. En del flyttar till Sydeuropa och en del ner till Sydafrika, beroende på sociala faktorer och naturligtvis också födotillgång.

Efter tre år är storkarna häckningsmogna och man hoppas då att de återvänder för att häcka i Sverige. Men en majoritet dör dessvärre innan det blir aktuellt.

– Nej alla klarar sig inte tyvärr, uppemot en 80-90 procent förolyckas på olika sätt under den tiden, säger Petter Albinsson.