– Jag såg den, tog upp den, kom fram till att det var en tand och så gick jag fram till arkeologen och sa ”hej, jag tror det här är en tand”, berättar Ines Roos Bengtsson, nu 13 år, om dagen hon gjorde fyndet.

Nästan två år senare fick hon beskedet om att det inte var vilken tand som helst hon hittat. Undersökningar har visat att tanden är en mjölktand som är närmre 2 100 gammal.

– Det sticker verkligen ut, vi hittar så otroligt få mänskliga kvarlevor här i Uppåkra och dessutom från den tidigaste perioden då människor började bosätta sig här, säger Sofia Winge, arkeolog och vetenskapspedagog på Uppåkrastiftelsen.

Barn spelar viktig roll

Även om det är ovanligt att barn gör så viktiga och stora upptäckter som den som Ines Roos Bengtsson gjorde så trycker Karin Nilsson från Stiftelsen Uppåkra Arkeologiska Center på vikten av att involvera barn i arkeologin.

– Vi började med att barn fick gräva efter 3D-printade fynd men sen insåg vi att vi måste ta barnen på allvar och göra det på riktigt. Här ser vi resultatet, säger hon.

Den jord som barnen får gräva i på plats är den allra ytligaste som redan gåtts igenom med metalldetektor men fortfarande kan innehålla viktiga fynd.

– Det är den ytligaste jorden som ligger lite huller om buller och vi ännu inte fått någon struktur på och forskarna ännu inte hunnit gå igenom, säger Sofia Winge.

Framtida arkeolog?

För Ines Roos Bengtsson själv betyder fyndet att en dröm gått i uppfyllelse.

– En av punkterna på min ”bucketlist” var att jag gärna skulle vilja omnämnas i historieböckerna, säger Ines Roos Bengtsson.

Och just så kommer det att bli. Historikern Dick Harrissons kommande bok om Uppåkra kommer nämligen att innehålla en passage om ”Ines tand”. Fyndet har också gett blodad tand när Ines Roos Bengtsson funderar över framtiden.

– Jag kanske vill bli arkeolog, jag tycker det är mest spännande med ben, säger hon.

Se Ines berätta mer om tandfyndet i klippet – medan hon gräver efter nya upptäckter.