SVT Nyheter Skåne skapade en fiktiv 14-åring på sajten Kamrat och i appen Kik, för att undersöka hur vuxna tar sexuella kontakter med barn.

En av dem som hört av sig efter granskningen är Jenny Sundberg, som vill ge sin bild av hur hon upplevt sin närvaro på nätet och hur vuxna män kontaktat henne med sexuella inviter.

Läs hennes egen berättelse nedan.

”Föreställ dig att ditt barn befinner sig på en ungdomsgård för att umgås med sina vänner. Föreställ dig sedan att en svärm av vuxna män kommer dit för att försöka ta sexuell kontakt med ditt barn. Lyckligtvis kan föräldrar lämna sina barn i dessa miljöer utan att behöva oroa sig för detta scenario. Det finns dock andra platser för barn dit vissa vuxna, nästan alltid män, söker sig för att få kontakt med minderåriga. Detta är ingen nyhet. Ändå fortsätter pedofiler att exploatera barns internetrum.

År 2004 gick jag i mellanstadiet och loggade för första gången in på ett nätforum för barn och ungdomar. Ganska snabbt förstod jag att forumet även kryllade av män som på olika sätt försökte lura barn på nakenbilder och webcam-uppvisningar. Denna typ av grooming börjar oftast med att en man skickar vänliga, oskuldsfulla meddelanden till barn.

Olika typer av kontakter

Ibland kan han utge sig för att själv vara ett jämnårigt barn och därmed öka sina chanser att bygga sig ett förtroende. När han därefter genom charm, komplimanger och manipulation har lurat till sig bilder så börjar han hota med att sprida dem eller söka upp barnet om hen inte vill fortsätta.

Det finns även män som i massvis skickar ut meddelanden som är mer hetsiga i sin ton, minst sagt; ”Är du oskuld?”, ”Vill du se min kuk?”, ”Gillar du strypsex och analt?”, ”Visa mig din kropp!” osv i all oändlighet. Det kan även handla om att de vill köpa sex av barnen; ”Vad tar du för en avsugning?”, ”Vad önskar du dig mest av allt i hela världen? Du kan få det mot en timme med mig”, ”Vill du vara med i 'film'?”, ”Kom till min källare och var min Elisabeth i helgen så får du min månadslön”.

”Viktigt att vuxenvärlden inte skuldbelägger”

Nu undrar kanske du som läser detta varför i hela världen vissa barn går med på sånt här. Jo, vissa barn kan må väldigt dåligt. Jag har träffat flera som på grund av psykisk ohälsa har skadat sig själva genom att låta sig utnyttjas. Men det behöver inte alltid handla om självskadebeteende. När det gäller fall av successiv grooming, där förövaren långsamt bygger tillförlit, måste vi komma ihåg att barn också är människor som behöver omtanke och bekräftelse.

Det är därför extremt viktigt att vuxenvärlden inte skuldbelägger eller ifrågasätter offren som utsätts för dessa sexbrott. Det är inte barnen som gör fel när de söker kontakt med andra på nätet – det är de vuxna som är ansvariga, de som systematiskt och utstuderat kontaktar barn och utnyttjar dem. Räcker det inte med att barnen skäms och tror att de själva är skyldiga till övergreppen?

Politiker: Ni har makten

Vi måste förklara för dem att det inte är deras fel och fånga upp de barn som mår dåligt, hjälpa dem att förbättra självkänslan och sätta gränser. Vi måste även sluta prata om förövarna som om de vore monster under sängen. De finns på riktigt och rör sig bland oss. De har själva varit barn någon gång och redan på den nivån måste vi jobba förebyggande.

Vi måste våga prata mer med unga om vad som är okej och inte, för att de ska förstå värdet av samtycke och respekt. Politikerna då, vad kan ni göra? Ni har makten. Visa att ni tar dessa brott på allvar! Straffvärdena kring sexualbrott på nätet måste bli hårdare så att dessa ärenden kan prioriteras högre hos polisen och således oftare leda till åtal samt fällande dom.

Har varit rädd

Jag har haft tur. Jag har själv aldrig blivit utpressad av pedofiler eller gett dem vad de vill ha, men alla citat i denna text är verkliga, de är några av de tusentals meddelanden jag fått skickade till mig i min barndom och ungdom, helt utan att ha bett om det. Jag har alltid genomskådat männen och ”blockat” de som gått över gränsen.

Har jag varit rädd ändå? Ja. Det har hänt att individer har hotat mig med att de ska söka upp mig, våldta och döda mig – ”horan”, ”fittan” och den ”bortskämda ungen” – bara för att jag vänligt, men bestämt, har sagt att jag inte är intresserad. Visst, jag har blockat dem, men det går inte att blocka sina äckelkänslor. Jag har känt mig rädd, kränkt, orolig och fått svårare att lita på män.

Jag har undvikit direkt skada eftersom jag har varit hård och dissat de som varit oönskade, men de kommer fortsätta att skriva till nästa... och nästa... och nästa... Och fler barn och unga kommer utnyttjas om vi inte sätter stopp för detta här och nu.”