– Jag hoppas att personerna har överlevt. Men tyvärr kan jag bara förutsäga att de har gått bort, säger Johan Nilsson som är sms-livräddare i Skåne.

Idag är 19 000 sms-livräddare aktiva i Skåne. Johan tillhör den andel av dem som inte har bakgrund inom vården eller som blåljuspersonal. Men han är utbildad inom hjärt-lungräddning och har sms-livräddarappen på beredskap med sig i budbilen när han jobbar.

Psykiskt påfrestande upplevelse

Han berättar att det kan vara en påfrestande upplevelse att försöka återuppliva någon som fått ett hjärtstopp. Särskilt när man inte vet om de överlevde, och bara kan utgå från att de – precis som 90 procent av de som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus – avlider.

Orsaken till att Johan inte vet hur det gått för dem han försökt hjälpa är för att patientsekretess hindrar honom från att ta del av den informationen.

– Efter första larmet började jag fundera på om detta verkligen är rätt. Är detta något mitt psyke klarar av eller klarar jag inte av det?

Tänker inte sluta som sms-livräddare

Trots detta tänker Johan Nilsson inte sluta som sms-livräddare.

– Det är rädda liv, eller inte rädda liv. Jag har kunskaperna så jag måste, säger han.

Däremot menar Johan Nilsson att det är viktigt att ventilera sina känslor om upplevelsen för att kunna bearbeta det som hänt.

– Man måste prata med någon alltså. Mamma, pappa, partner. Vad som helst. Jag tror nog till och med man kan ringa en präst.

Efter att man ryckt ut på ett larm erbjuds man som sms-livräddare kontakt med regionens samordnare ifall man vill prata av sig. Därefter kan man få hjälp med att prata med en kurator eller psykolog inom primärvården.

– Det har inte hänt hittills att någon bett om att få prata med någon professionell, säger regionsamordnaren Cecilia Andrell, som däremot själv talat med sms-livräddare efter larm.

I klippet får du träffa Johan på platsen i Lomma där han assisterade vid en livräddning i våras.