– Jag var tuff och hård som satan. Odödlig trodde man att man var, säger Janne Olsson till Sydnytt.

Varför ville du råna banken?

– Jag och Clark Olofsson satt i cellerna bredvid varandra. Alla såg upp till honom. Han var Hisingens Che Guevara. Jag tänkte fan, jag ska hjälpa honom ut. Så blev det Norrmalmstorg.

Det var den 23 augusti 1973 som Jan Erik ”Janne” Olsson som gick in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg i centrala Stockholm. Han krävde tre miljoner kronor och att Clark Olofsson skulle föras till banken. Efter ett regeringsbeslut hämtades Olofsson av polisen.

– Att jag gjorde det här för Clark Olofssons skull har jag ångrat. Hade det varit en annan kille hade det varit rätt. Men det är klart att jag har ångrat det, säger Janne Olsson.

Stockholmssyndromet

Dramat pågick i sex dagar och avslutades när polisen satte in gas. Efter rånet myntades termen Stockholmssyndromet, som innebär att en person som befinner sig i en hotfull situation börjar sympatisera med gärningsmannen.

– De fattade tycke med mig. Det gjorde de faktiskt. Men jag hade ingen aning om att det skulle bli en så stor grej, säger Janne Olsson.

Säljer bilar

Idag är Janne Olsson pensionär och försöker dryga ut pensionen med att sälja begagnade bilar.

– Jag överlever inte på pensionen. Det är bara billiga bilar jag säljer, men det blir en tusenlapp då och då, säger Janne Olsson.