Kim Malmborg med sin katt till vänster. Till höger en bild på när hon injicerar i sin mage.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Kim Malmborg har provat medicinen för obesitas i ett par veckor nu och känner redan stora resultat. Nu hoppas hon få merkostnadsersättning från Försäkringskassan. Foto: SVT/Privat

Läkemedlet mot obesitas sista utvägen för Kim Malmborg: ”Jag vill inte välja mellan hälsa och plånbok”

Publicerad

Kim Malmborg har brottats med obesitas i stora delar av sitt liv och prövat det mesta. För sex år sedan gjorde hon en magsäcksoperation som även den har slutat ge resultat. Nu testar hon läkemedel mot fetma men betalar ur egen ficka och väntar på svar från Försäkringskassan om merkostnadsersättning.

Kampen mot vikten och hjärnan började redan som barn för Kim Malmborg:

– I princip känns det som att hela livet alltid har kretsat kring vad ska jag äta, när ska jag äta, vad får jag äta, bör jag äta?

Genomfört gastric bypass

I dag är Kim Malmborg aktiv i riksorganisationen Obesitas Sverige som jobbar för en jämlik vård oavsett storlek.

För sex år sedan blev hon beviljad en magsäcksoperation av regionen. Operationen gav resultat men inte alls på samma sätt som för många andra. Visserligen gick hon ner i vikt men det tog lång tid. Som mest gick hon ner 67 kilo.

Efter viktnedgången gjorde hon en bukplastik där hon tog bort nästan fem kilo överskottshud.

– Jag kände mig lyckad. Jag hade en platt mage och jag var på många sätt en framgångssaga, säger hon.

Nu sex år senare har hon, trots en minskad matsäck, gått upp flera av de kilon som hon inledningsvis tappade.

– Det är som att jag har bantat sönder min naturliga vikttermostat, säger hon själv.

Svårt att få intyg på obesitas som diagnos

Sista utvägen var läkemedel mot fetma, en så kallad GLP1-analog som injiceras. Medicinen dämpar hunger och ökar mättnadskänslan.

Hennes läkare skrev ut det utan några problem men när det kom till att få ett intyg på sin obesitas som diagnos stötte hon på patrull:

”Jag kommer inte utfärda intyget, flera regioner är tydliga med att intygen inte bör prioriteras och SKR:s bedömning i frågan är att vi inte har juridisk skyldighet att utfärda sådana intyg”, skriver läkaren till henne.

Intyget behövs för att kunna söka merkostnadsersättning hos Försäkringskassan för det dyra läkemedlet som kostar över 4 000 kronor i månaden.

I stället vände sig Kim till en annan läkare som följt hennes viktresa och fick därigenom ett intyg på obesitas som en kronisk sjukdom. Nu väntar hon på svar från Försäkringskassan.

Endast sex procent får ersättning

Men den kampen kan bli svår. Endast sex procent av de som söker om merkostnadsersättning för mediciner mot obesitas har fått det, enligt statistik SVT tagit del av.

– Det sätter mig i en situation där jag måste välja mellan min plånbok och min hälsa, säger hon.

Det här är obesitas

  • Obesitas är en kronisk sjukdom – som orsakas av svårigheter att reglera aptit och ökad hunger eller sen mättnadskänsla. Detta leder till energiobalans – att man får i sig mer än vad man förbrukar.
  • Obesitas beror dels på genetiska och hormonella faktorer i samband med beteendemässiga faktorer samt vilken miljö man befinner sig i.

Källa: Region Skåne

DET HÄR ÄR GLP1-ANALOGER

  • GLP1-analoger är en läkemedelsgrupp som används både vid typ 2-diabetes och obesitas.
  • Läkemedlen liknar ett naturligt förekommande hormon som kallas glukagonlik peptid-1 (GLP1) som frigörs från tarmen efter en måltid och fungerar bland annat genom att verka på receptorer i hjärnan som kontrollerar aptiten, vilket leder till ökad mättnadskänsla och minskad hunger.
  • Läkemedlen ingår inte i den statliga läkemedelsförmånen vilket innebär att patienten får stå för kostnaden själv.
  • Det finns flera GLP1-analoger såsom Wegovy, Saxenda, Ozempic samt Victoza på marknaden.

Källa: Region Skåne

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.