Mårdhunden är en så kallad invasiv art och ska utrotas. Det har Naturvårdsverket bestämt och uppdraget att genomföra utrotningen ligger på Svenska Jägareförbundet. Sedan mårdhundsprojektet inleddes har ett hundratal mårdhundar tagits i Norrbotten och ett 20-tal i Västerbotten. Den sydligaste mårdhunden som fångats hittades söder om Örnsköldsvik i Västernorrland för nio år sen.
I södra Sverige lyser mårdhunden däremot med sin frånvaro, än så länge, även om mårdhundsprojektet får in mellan 600 och 1000 tips om året.
– Men det har visat sig vara allt annat än mårdhund. Vi är trygga med att de inte finns i södra Sverige, säger P-A Åhlén, projektledare för mårdhundsprojektet på Svenska Jägareförbundet.
Kamerorna håller koll
Men nu ska den teorin testas i praktiken. Runt om i landet finns cirka 100 000 viltkameror uppsatta, främst i områden med vildsvinsåtlar. Det är genom kamerorna projektet har koll på mårdhundarna.
– Finns det mårdhund så fastnar de på bild, eftersom mårhundarna söker sig till maten i vildsvinsåtlarna, säger P-A Åhlén.
Nu har ett fåtal steriliserade och sändarförsedda mårdhundar släppts ut på olika platser i södra Sverige. Exakt var vill P-A Åhlén inte säga, mer än att det är i områden med vildsvin. Syftet med hemlighetsmakeriet är att jägarna, som ska granska bilderna från viltkamerorna, ska vara på tårna.
– Vet jägarkåren att vi har släppt ut mårdhundar i Skåne så kanske jägarna i Blekinge slappnar av. Men mårdhundar är snabba och rör sig över stora områden så det gäller att alla är uppmärksamma.
Systemet testas
Förhoppningen är att de utsläppta mårdhundarna ska fastna på bild. Gör de det kan man vara säker på att övervakningssystemet med att fånga invasiva djurarter på bild med hjälp av viltkameror fungerar.
– Vi testar systemet helt enkelt, säger P-A Åhlén.
Mårdhunden – den fruktade sötnosen
På 1930-talet satte ryska staten ut 9100 mårdhundar i de västra delarna av forna Sovjetunionen. Syftet var att öka pälsdjurspopulationen i det vilda. Men mårdhunden etablerade sig snabbt och hade snart spridit sig till Finland och hela kontinentaleuropa.
Till Sverige har mårdhunden kommit från Finland. Här har den inga naturliga fiender och kan snabbt bilda stora populationer. Den äter markhäckande fåglars ägg och ungar och även groddjur. I områden med många mårdhundar kan därför fågellivet och groddjuren hotas.
Mårdhunden är internationellt sett även en stor spridare av smittor som rabies och dvärgbandmask. Hos de djur som fångats i Sverige har dock ingen smitta hittats.
Källor: Mårdhundsprojektet och SVA