”Jag säckar ihop mellan varje patient. En sjunkande ballong som desperat tar sig över det ena berget efter det andra med allt mindre marginal tills kraschen tycks allt mer oundviklig”.

Så lyder några rader från Pia Dellsons bok ”Väggen – En utbränd psykiaters noteringar”. 

– Det var ett helt företag att ta sig upp och äta frukost, sen var jag helt slut. Jag var tvungen att gå och lägga mig igen i två timmar och ligga i total stillhet. Så fort det blev två saker samtidigt så gick det inte. Jag kunde inte ta ur diskmaskinen för det gick inte. Jag försökte hela dagen, det fungerade inte liksom.

För läkare Dellson var det helt absurt. Att ta ur diskmaskinen var något hon gjorde på tre minuter, i förbifarten, medan hon tänkte på annat, samtidigt som hon pratade med ungarna. Hjärnan fungerade inte. Hon ville, men hennes hjärna sa nej.

En väg ut

När det var som värst låg Pia Dellson i ett fullständigt mörkt rum. Hon kunde inte röra sig. Tankarna for genom hjärnan i ilfart, som överlevnadsstrategi började hon skriva.

– Hela syftet var för mig att se ett mönster, hur kunde det bli såhär. Jag som är så stabil, hur kunde jag hamna i den här lervällingen utan att ha ett uns energi kvar. I processen kom det nya tankar som jag skrev ner på lappar och så pusslade jag in de i det här systemet med olika små högar. Det var en slags skrivterapi.

Boken blev en hjälp för henne att få förståelse. Hon kunde visa texterna i boken för sin omgivning.

– Det är det här som händer inne i min hjärna. Den funkar inte, den kan inte koppla saker.

Samhället

Utbrändhet har blivit en av det moderna samhällets folksjukdomar och har ökat de senaste åren. Som psykiater har hon undrat hur det är möjligt att en fullt frisk människa plötsligt störtar samman.

– Det är en slags överansträngning av hjärnan. Hjärnbatterierna tar helt slut och det gör att man tänker väldigt dåligt till den grad att inte nervsignalerna ut i kroppen riktigt fungerar. Det var som att vada i sirap.

Många forskare talar idag om det uppskruvade tempot i samhället. Människan är alltid uppkopplad och har sällan tid till reflexion eller en paus. Den mänskliga hjärnan är inte anpassad för detta, menar Pia Dellson.

– Vi är programmerade att söka information och stimulans. Förr i tiden var det väldigt ont om det, om vi pratar stenåldern eller bara 1800-talet. Man fick en tidning i månaden kanske. Nu finns information och stimulans dygnet runt i bakfickan i mobilen. Vi måste lära oss att akta oss för det där. Så man inte blir stimulerad hela tiden, för hjärnan klarar inte det. Framför allt måste vi börja prata om det.

Picasso

Idag lever Pia Dellson ett lugnare liv. Hon arbetar mindre och har färre patienter. Hon har lärt sig att återhämta sig och läsa av signalerna i tid.

Hon måste förhålla sig till den begränsade mängd energi hon har och agera efter det. Hennes katt Picasso ligger stilla och funderar. Han är fullständigt lugn och närvarande. Idag är han Pia Delssons främsta inspiratör.

– Det här är min idol numera, säger Pia och stryker Picasso på kinden.

– Han gör bara det som känns rätt för stunden. Han är en levande mindfulnessapp.