I förra veckan visade Sydnytt två inslag om skräp – bland annat om de enorma mängder som dagligen hamnar på gator och torg istället för i någon av Malmös 4 000 papperskorgar. Ett skräpberg som bidragit till att stadens renhållningsnota ökat från 28 till 48 miljoner på sju år.

Flera tittare reagerade på inslaget och menade att det är inte bristen på papperskorgar som är problemet utan att det är vår attityd till skräp. Att det i mångas ögon är ”ok” att kasta skräp på marken, oftast av slöhet, eftersom det i regel alltid är någon annan som kommer och plockar upp.

– Det man gör är att man lägger en kostnad på andra människor för att man själv inte orkar eller har lust att göra rätt, säger Anna Linusson, vd för den ideella organisationen Håll Sverige Rent.

De håller just nu på med att färdigställa en rapport om hur mycket eller lite den nya lagen gjort nytta sedan den infördes och som kommer att bli klar lagom till lagens 2-årsdag.

– Det är inte så att vi tror att vi löser nedskräpningsproblemen med böter, det viktigaste är att man lär sig tidigt att göra rätt och man ska komma ihåg att en stor majoritet av alla människor faktiskt gör rätt.

Måste bli tagen på bar gärning

För två år sedan infördes en ny lag om nedskräpning, som innebär att den som kastar pappmuggar, flaskor eller cigarettpaket – dock inte cigaretter – riskerar en ordningsbot på  800 kronor. Men detta kräver att skräpkastaren blir tagen på bar gärning av polisen och det har hittills inte hänt särskilt ofta. I polisområde Malmö, som består av Malmö och Burlöv, har det på nästan två år bara skett 18 gånger. I hela Skåne rör det sig om ett 50-tal som fått ordningsboten 910A.

Håll Sverige Rent anser att ordningsboten är ett bra steg på vägen, men att den borde utökas – och framför allt tillämpas:

– Skräpbotslagen har ett stort fel och det är att den inte omfattar fimpar och det är helt knasigt eftersom fimpar är den i särklass vanligaste nedskräpningen, konstaterar Anna Linusson.

– Vi tycker att boten utnyttjas i väldigt liten omfattning, det delas ut väldigt få böter i förhållande till den nedskräpning vi har i Sverige,  Det är inte en fråga om att gå ut och ha särskilda skräpraider, men i det dagliga arbetet undrar jag hur väl alla poliser känner till möjligheten att dela ut böter.

– Vi kan bli bättre. Bötesblocket ska med ut och användas, konstaterar Mats Karlsson, operativ chef på polisområde Malmö:

– Det här är en möjlighet vi haft i flera år, framför allt när det gäller trafikbrott och så har det utökats efterhand och det är jag positiv till.

Nedskräpade gator skapar otrygghet

Anna Linusson konstaterar också att nedskräpning bidrar till en ökad otrygghet i samhället, att forskning visar att den som går in på en nedskräpad gata automatiskt känner sig mer otrygg än om där är rent. Detta är också en viktig del i grundtanken ”broken window policy”, som sjösattes i bland annat New York i början av 1990-talet och som handlar om att byta krossade rutor och ta bort klotter och skräp så fort som möjligt, annars inbjuder det bara till mer skadegörelse.

– Det ser vi på våra trygghetsmätningar också, som vi gör med Malmö stad, konstaterar Mats Karlsson.

Utöver den lindrigare nedskräpningsförseelsen finns det även ett nedskräpningsbrott av högre grad och som kan ge böter eller fängelse i upp till ett år, men då handlar det inte om enstaka pappmuggar utan om exempelvis soffor eller kylskåp som dumpas i naturen.

Under 2012 gjordes det 461 sådana anmälningar i Skåne men i de flesta fall lägger polisen ned utredningen direkt eftersom det inte finns några vittnen som hört eller sett något. I 15 fall ansågs brottet som uppklarat med misstänkt och av dessa gick 8 av fallen vidare till åtal eller strafföreläggande.

Men ibland hjälper inte ens med vittnen – enligt Mats Karlsson finns det flera fall där vittnen sett en viss bil på platsen eller att polisen hittat papper eller föremål på platsne som pekar ut en misstänkt – för som lagen är skriven får det inte finnas några frågetecken, det måste vara solklart.

Och det är där som ordningsboten kommer in i bilden. Den är en snabb och smidig lösning för att reglera ansvarsfrågan utan att belasta rättssystemet, till exempel när det gäller trafikbrott, förargelseväckane beteende (oftast offentlig urinering) eller nedskräpning. Men den kräver att gärningsmannen blir tagen på bar gärning av polisen.

– Och så krävs det ett erkännande, annars måste vi skriva en anmälan, avslutar Mats Karlsson.