– Det är en händelse man aldrig kommer att glömma. Vi var ett gäng på fem personer som bilade ner till Kiel för att följa deras valrörelse. Vi var där nere på kvällen och hade käkat kvällsmat och gått och lagt oss, säger Nils Yngvesson (S).
Men det blev ett bryskt uppvaknande den natten.
– Tidigt på morgonen blev vi väckta av ett fruktansvärt knackande på dörrarna och ropanden om att ”Palme är mördad, Palme är mördad!”. Jag tänkte: ”Det är någon dåre som springer här ute i korridorerna”.
Blev bestört
Men snart stod det klart att skotten på Sveavägen i Stockholm var verklighet.
– Man kom ju upp snabbt och ner till frukostbordet där tyska tv:n stod på och det enda de sände var mordet på Olof Palme, säger Nils Yngvesson (S).
Vad kände du då?
– Det är ju så länge sedan, men man blev ju bestört. Man trodde ju aldrig att något sådant skulle kunna hända i Sverige. Man hade ju för sig att det bara var i Amerika man mördade presidenter, och inte statsministrar i Sverige, säger han.
Händelsen var svår att ta in.
– Det var ju knappt så man trodde att det var sant. Det var ju en hemsk stund egentligen.
Snabba beslut
Nils Yngvesson var då en av landets ledande socialdemokrater, även om partiet förlorat makten i Malmö under en tid.
– Eftersom jag tillhörde partistyrelsen så tog jag ett snabbt beslut om att vända tillbaka hem igen och även de andra sa att de också ville åka hem, säger han.
Det var mycket som behövde ordnas på kort tid.
– Jag förstod att partystyrelsen skulle bli sammankallad för att snabbt kunna ta hand om frågan och fatta beslut, inte då i statsministerfrågan utan ordförandefrågan i partiet.
Hur var den resan upp till Sverige?
– Den var ju inte munter. Den var mycket munter på vägen ner men på vägen hem så var det dystert. Det är klart att det lägger sordin på stämningen och att man sitter och funderar på vad det egentligen är som har hänt och vad skälet är till att en sådan sak kan hända, säger han.
Hån och förtal
Han minns de många hatkampanjer som bedrevs mot Olof Palme.
– Jag tror och jag hoppas att alla de som var ute och hånade och baktalade, förtalade Olof Palme, känner lite ångest innerst inne, för det är klart att det är det som har drivit en del av det som hände, säger Nils Yngvesson (S).
Hans egen relation till Olof Palme beskriver han som mycket nära. Första gången de träffades var 1958 då Nils Yngvesson var instruktör på ABF.
– Jag hade honom nere som talare på ett fackligt möte och politiskt sammanträde och efter det åkte vi hem till mig på Baskemöllegatan. Jag ringde hem och min hustru gjorde lite smörgåsar och så drack vi en öl och satt och pratade till halv två-två på natten, säger han.
Relationen blev långvarig.
– Det var min första träff med honom och den gav ett intryck som var mycket djupt gående. Och sedan, nästan varje gång han kom hit på besök, så träffades vi antingen hemma eller ute. Så jag kände honom mycket väl, säger Nils Yngvesson (S).
Blev mer slutet
Så vad kände du själv då när beskedet kom att han hade blivit mördad?
– Det är klart att det var en bestörtning, inte bara för att det var personen, utan det var en händelse i ett demokratiskt land att en statsminister, den högste, blir mördad mitt på gatan. Man frågade sig: Vad är det nu som är på gång?
Han anser att Sverige blev mer slutet efter mordet.
– Vi hade ju aldrig haft de funderingarna i vårt land innan. Det var ju hur öppet som helst, säger han.
I dag måste man ofta legitimera sig för att få träffa tjänstemän i Svenska kommuner. Vid tiden för Palmemordet och dessförinnan såg landet annorlunda ut.
– Jag minns ju under alla mina år ända sedan 60-talet kunde man ju komma upp till Stockholm och springa in i riksdagshuset och gå upp till vilka ministrar som helst utan att någon enda ifrågasatte vem man var. Och det kan ju också kanske tyckas vara lite märkligt. Sedan stängdes dörrarna, säger Nils Yngvesson (S).