Ett par exempel på fenomenet är två grundskoleelever som nyligen dömdes för barnpornografibrott vid Lunds tingsrätt. De båda eleverna hade i en och samma klasschatt delat filmer som bedömts vara barnpornografiska.

Båda eleverna påstår att filmerna spreds på skämt, och den ena hävdar att han inte ens sett filmen, utan att han endast spred den vidare.

Tingsrätten tar dock inte ställning till huruvida motiven bakom gärningarna var sexuella eller inte.

Björn Sellström, kommissarie vid polisens nationella operativa avdelning (Noa), liknar fenomenet vid att dela filmer på olyckor eller slagsmål.

– Väldigt många gånger när unga sprider det här så verkar det vara i sensations- eller spänningssyfte. Man hittar något som man tycker är häftigt, äckligt eller uppseendeväckande och sen sprider man det, säger han.

Allvarliga konsekvenser

Spridningen av materialet får konsekvenser. Unga som döms för barnpornografibrott hamnar till exempel i brottsbelastningsregistret, vilket kan göra det svårt att få anställning.

Utredningarna av tips som gäller den här typen av brott sker dessutom, enligt Björn Sellström, på bekostnad av andra utredningar.

– Vi vill lägga våra resurser på att hitta barn som blir utsatta för grova sexuella övergrepp och gärningsmännen bakom de här sexuella övergreppen. Inte de som sprider materialet utan att veta vad de gör, säger han.

”Lagstiftaren bör titta på det”

Björn Sellström, som menar att den nuvarande lagstiftningen inte har hängt med i utvecklingen, vill att lagstiftaren får upp ögonen för det nya fenomenet. Men han understryker svårigheten i frågan.

Till exempel går det inte att på rak arm säga att en person saknar sexuellt intresse för materialet bara för att den är ung.

– Det är just det som gör den här förskjutningen så delikat och inte helt enkel att lösa genom att till exempel bara lägga på ett nytt brott. Men med det sagt bör lagstiftaren börja titta på och fundera över det, säger Björn Sellström, kommissarie vid Noa.