Tanken bakom Sambruket är att samla många som vill odla och leva mer hållbart, men som inte har råd och möjlighet att själv skaffa en gård och bli självförsörjande.
– Det är ett enormt kvalificerat arbete att driva ett jordbruk, du behöver både vara trädgårdsmästare och byggare, säger Per O Andersson.
Till gården, som ligger utanför Sösdala, hör sju hektar mark varav 2 000 kvadratmeter grönsaksodlingar. Ägare är ett 50-tal medlemmar över hela Sverige varav runt 20 personer arbetar aktivt i föreningen. Alla har investerat 10 000 kronor var, en summa man får tillbaka om man lämnar föreningen.
– Alla äger lika mycket, men allt arbete är frivilligt, berättar Per O Andersson.
Inget kollektivboende
Det som lockar de flesta är odlingen, medan renoveringen av den ganska nedgångna gården, inte är lika populär. När den väl blivit renoverad, är tanken att byggnaderna ska innehålla gemensamma utrymmen. Alla medlemmar har andra boenden och andra deltidsjobb.
Kollektivtanken är slagen ur hågen.
– De flesta väljer bort kollektivboende. Det är inte så många som tycker om det.
Sambruket startade efter finanskrisen 2008 med oron för att dagens ekonomiska system kanske inte skulle hålla i framtiden. Per O Andersson är själv ingenjör och jobbade i it-branschen när han bytte det välavlönade livet i Stockholm mot den skånska landsbygden.
- Det var egentligen när it-bubblan kom som jag började fundera: Hur hamnade vi här?
Laboratorium för småskalighet
Nu fortsätter han att använda sin ingenjörshjärna, fast han ser saker från andra hållet.
– Istället för att använda så mycket teknik som möjligt – hur kan vi använda så lite teknik som möjligt?
Idag säger han att Sambruket är ett ”hyfsat avancerat hobbyprojekt”. Och fungerar som ett laboratorium för småskalighet.
– Vi lever idag på fyra planeter. Om vi ska ner på en planet, måste vi skala ner 75 procent av vår konsumtion.