– Det mest troliga motivet är att man vill skapa rädsla hos andra för att man har varit och är rädd själv. Det här är människor som troligtvis blivit utsatta för något.

Han menar att personer som utför denna typ av handlingar ofta funderar länge på hur det går att bli av med rädslan innan de hittar sitt mål.

– Jag kastar sten därför att jag är arg på danskar och när man gör det så händer något. Det skrivs jättemycket och kommer upp till och med på regeringsnivå.

Även andra brott

Han menar att det är en mekanism som även ligger bakom andra till synes motivlösa brott som chockat och upprört skåningar det senaste året. De glasfyllda bullarna riktade mot hundar, vandalismen mot Malmös träd och glasskärvor på lekplatser och volleybollplaner är några exempel.

– Man ger sig på någon oskyldig. Då handlar det om samma sak, att man själv blivit utsatt, säger Per Johnsson.

– När andra människor ger sig på en och gör sig illa så sätter det sig väldigt djupt. När man sedan ser hur upprörda människor blir kan det hända att personen tänker: ”Varför brydde sig ingen när jag gjorde mig illa?”.

Han drar en parallell till gryningspyromanen som i åratal satte skräck i Skåne.

– Man kommer att tala om honom i evigheternas evighet. Han hade ett mycket tydligt motiv, att han skulle ge igen för oförrätter han själv varit med om.

Kortvarig lycka

Den effekt som den här typen av brott har för gärningsmännens psykiska mående ser Per Johnsson som begränsad.

– Har den här personen ett lyckligt liv? Svaret är nej. Eftersom rädslan hos den här personen sitter inuti är det en mycket kort känsla av lättnad, möjligtvis.

Han menar att gärningsmännen ofta haft problem sedan unga år som svårigheter i skolan och med stor sannolikt begått mindre kriminella handlingar.

– Jag tror inte att det går från noll till hundra men samtidigt tror jag det rör sig om småbrott.