Vlad Moldovan från Rumänien är 21 år och har fått jobb som diskare på en restaurang i Lund. Hela ansiktet skiner upp när jag frågar om hur det känns.
– Jag är så glad, så glad, säger han.
Hans bakgrund och drivkraft är fattigdomen i hemlandet. Där var det trångt, tio personer sov i samma rum, berättar han. Och jobben, de som finns, är dåligt betalda.
– När jag kom hit försörjde jag mig på att panta burkar, sälja Faktum och dela ut reklam. Jag bodde i bilen i två månader men det var väldigt kallt, säger Vlad.
Han fick jobb som diskare
Han blev då erbjuden husrum hos Sam Hellhager som äger en restaurang i Lund och som sedan också erbjöd jobb.
– Efter ett tag var det så att vi hade behov av hjälp på restaurangen och bättre arbetskraft än Vlad kan man inte ha. Han är en hängiven och fantastisk kille som ger allt, säger Sam Hellhager.
Även Cristina Marin från Rumänien fick jobb i Sverige. I hemlandet jobbade hon som kassörska men det var dåligt betalt.
– Man jobbar för ingenting, säger hon.
Hon fick jobb som städerska
Hennes man reste i förväg och för tre år sedan kom Cristina hit med deras gemensamma son Alberto. Idag går han på dagis och paret har en liten bostad.
– Jag gick till arbetsförmedlingen och delade ut mängder med CVn.
Till slut fick hon jobb som städerska på Stadsmissionens rådgivnings- och informationscenter, Crossroads. Men hon arbetar också på timmar för ett annat företag.
Enligt Joakim Månsson Bengtsson som arbetar för föreningen Hjälp tiggare i Lund, har ett tiotal av de omkring 70 fattiga EU-migranter som vistas i Lund, fått jobb.
Vissa har blivit fastanställda
– Några har fått temporära jobb men det finns också dem som har visstidsanställningar och fastanställda, säger han.
På Crossroads i Malmö arbetar man också för att fler ska kunna få ett jobb. Bland annat har man gjort en databaserad presentationssida av arbetssökanden som heter Pratajobb.nu
Det är en del i Sveriges Stadsmissioners projekt, EU-migranter som resurs.
– Här möter vi personer som har erfarenhet men som är odokumenterad och den här är ett försök att presentera folk och underlätta för arbetsgivarna, säger Christian Tigerblad som är projektledare.
Språket barriären
– Språket är en barriär men väldigt många unga som kommer hit kan engelska och är väldigt ambitiösa och vill lära sig både svenska och engelska, säger Joakim Månsson Bengtsson.
Både Cristina och Vlad pratar engelska men har också börjat plugga svenska.
– Jag pratar lite svenska och läser på SFi, säger Cristina Marin.
– Och jag går varje måndag och läser svenska men läser också böcker, säger Vlad Moldovan.