De våtmarker som dikades ut och torrlades i början av förra seklet släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sveriges privatbilism. Att något behöver göras verkar alla överens om, men inte vad.
– Det som behöver göras är att återväta alla dikade marker, säger Åsa Kasimir, docent i Naturgeografi vid Göteborgs Universitet.
– Det är bättre att använda torven i 20 år och sedan efterbehandla den eftersom den annars kommer att läcka i tusen år, säger Thomas Merlöv, talesperson för Killebergs Torvindustri som har fått tillstånd att bryta torv på Blackatorpsmossen i Osby.
”Grönsaker beroende av torv”
Thomas Merlöv säljer via sitt företag i Råå torv som foder och strö bland annat till grisar. Han är också svensk representant för företaget Killebergs Torvindustri AB som har nederländska ägare.
Torven som bryts på Blackatorpsmossen ska användas både till djurhållning och till livsmedelsproduktion.
– 60 procent av det som finns i handeln är grönsaker som är beroende av torv, säger Thomas Merlöv.
Används framförallt som odlingsjord
Historiskt sett har torv används som bränsle men klassas numera som fossilt i EU:s utsläppshandelssystem och är därför dyrt att elda med. Numera används torv framförallt som odlingsjord.
Men torvbrytningen är allt mer ifrågasatt, både på grund av påverkan på naturen och på klimatet.
– Torvmarker innehåller väldigt mycket kol som har lagrats in i tusentals år. Bryter man torven frigörs stora mängder koldioxid och då värmer vi klimatet med koldioxiden istället, säger Åsa Kasimir.
Vill helst se ett förbud
Torvindustrin å sin sida menar att torven ska brytas för att bidra till Sveriges livsmedelsförsörjning för att sedan – efter 20 till 30 års torvbrytning – bli ny skog eller våtmark.
– Vi stoppar så att säga läckaget. Det är ett läckage som annars kommer att pågå i tusen år, säger Thomas Merlöv.
Åsa Kasimir skulle däremot helst se ett förbud mot torvbrytning.
– Att skydda alla naturliga torvmaker och att åtgärda de dikade torvmarkerna så att de blir blöta igen är avgörande för klimatet, säger Åsa Kasimir.
