Kvinna håller upp ett nödbloss – pyroteknik mot solen. En lång röd – orange rökstrimma täcker solen.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Christina Isaxon, docent i Lund, försöker ta reda på hur mycket sot- och metallpartiklar som röken från bengaler innehåller. Det är metaller som ger den rödaktiga röken. Foto: Johan Dernelius

Tusen gånger värre än smutsigaste luften i New Delhi – LTH-forskare testar bengaler och pyroteknik

Uppdaterad
Publicerad

Den röda och vita röken ligger tät över stadion. Det är ingen ovanlig syn på fotbollsmatcher där bengaler och annan pyroteknik används för att hedra lagen. Samtidigt tvingas publiken på läktaren andas in så mycket partiklar att det skulle vara förbjudet på en arbetsplats. Det visar test som Lunds tekniska högskola gjort.

På baksidan av aerosollaboratoriet vid Lunds universitet har forskarna spänt upp en enkel presenning för att skärma av de hårdaste vindbyarna.

Först testar de den så kallade rökbomben i form av en anonym liten konservburk med polsk text på. När de drar i en snörstump väller omgående en kraftig vit rök ut ur burken.

Springer bort från röken

Rökutvecklingen får alla att rusa därifrån. Ett av mätinstrumenten slår i taket och ger ifrån sig ett illavarslande tjut.

– Nu är det ett av mätinstrumenten som har fått för mycket, säger Christina Isaxon, docent vid Lunds universitet.

Hon forskar om partiklar i vår inandningsluft tillsammans med kollegan Axel Eriksson, också docent.

Metallpartiklar i luften

Syftet med testet är att få en fingervisning om hur mycket olika sorters partiklar det finns i luften på en fotbollsmatch när supportrarna använder pyroteknik.

Vad partiklarna består av går inte att mäta i testet och att det finns ingen innehållsförteckning på de pyrotekniska produkterna som testas.

– Pyroteknik är oftast någon form av metallpulver som bildar de här skarpa färgerna. Det ger metall- och sotpartiklar. Vi såg hur smutsiga våra instrument blev efteråt, säger Christina Isaxon.

Se i klippet när de testar pytotekniken.

Nödbloss används vid olyckor och ska inte gå att släcka. Enda möjligheten är att lägga den i en hink med sand och låta den brinna ut. Foto: Johan Dernelius

Så här gjordes testet:

Ett enkelt tak av presenning byggdes utomhus för att efterlikna miljön på en läktare.

En ”rökbomb” antändes. En stund senare även ett så kallat handbloss eller nödbloss.

Ett par meter därifrån mättes hur hög masskoncentrationen av partiklar blev i luften. På samma avstånd mättes också hur många riktigt små partiklar (nanostorlek) som fanns i varje kubikcentimeter luft.

Partiklar i nanostorlek är små nog att nå djupt ner i lungan då vi andas in dem.

Forskarna försökte också mäta metallinnehållet i partiklarna med hög tidsupplösning. Detta fungerade dock inte då de höga partikelhalterna fick instrumentet att sluta fungera.

Experimenten gjordes sedan om på samma sätt, fast i öppen luft – utan det fiktiva läktartaket.

Källa: LTH/Lunds universitet

Resultatet:

Masskoncentrationerna av partiklar blev högre än vad instrumentet klarade av att mäta. En enda bengal gav upphov till halter över 400 mg/m3. Det är 100 gånger högre än på en svetsverkstad där folk arbetar med andningsskydd.

Antalet små partiklar överskred vida en miljon per kubikcentimeter, vilket kan jämföras med de ungefär 5 000 partiklar per kubikcentimeter som finns i hyfsat ren inomhusmiljö.

Med tanke på att bengaler bygger på pyroteknik, där rökens färger kommer från olika metallpulver som brinner, kan man anta att rökpartiklarna är ohälsosamma att andas in. Men detta behöver studeras noggrannare, genom exempelvis cellstudier, enligt forskarna.

Källa: LTH/Lunds universitet

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.