På baksidan av aerosollaboratoriet vid Lunds universitet har forskarna spänt upp en enkel presenning för att skärma av de hårdaste vindbyarna.
Först testar de den så kallade rökbomben i form av en anonym liten konservburk med polsk text på. När de drar i en snörstump väller omgående en kraftig vit rök ut ur burken.
Springer bort från röken
Rökutvecklingen får alla att rusa därifrån. Ett av mätinstrumenten slår i taket och ger ifrån sig ett illavarslande tjut.
– Nu är det ett av mätinstrumenten som har fått för mycket, säger Christina Isaxon, docent vid Lunds universitet.
Hon forskar om partiklar i vår inandningsluft tillsammans med kollegan Axel Eriksson, också docent.
Metallpartiklar i luften
Syftet med testet är att få en fingervisning om hur mycket olika sorters partiklar det finns i luften på en fotbollsmatch när supportrarna använder pyroteknik.
Vad partiklarna består av går inte att mäta i testet och att det finns ingen innehållsförteckning på de pyrotekniska produkterna som testas.
– Pyroteknik är oftast någon form av metallpulver som bildar de här skarpa färgerna. Det ger metall- och sotpartiklar. Vi såg hur smutsiga våra instrument blev efteråt, säger Christina Isaxon.
Se i klippet när de testar pytotekniken.
Så här gjordes testet:
Ett enkelt tak av presenning byggdes utomhus för att efterlikna miljön på en läktare.
En ”rökbomb” antändes. En stund senare även ett så kallat handbloss eller nödbloss.
Ett par meter därifrån mättes hur hög masskoncentrationen av partiklar blev i luften. På samma avstånd mättes också hur många riktigt små partiklar (nanostorlek) som fanns i varje kubikcentimeter luft.
Partiklar i nanostorlek är små nog att nå djupt ner i lungan då vi andas in dem.
Forskarna försökte också mäta metallinnehållet i partiklarna med hög tidsupplösning. Detta fungerade dock inte då de höga partikelhalterna fick instrumentet att sluta fungera.
Experimenten gjordes sedan om på samma sätt, fast i öppen luft – utan det fiktiva läktartaket.
Källa: LTH/Lunds universitet
Resultatet:
Masskoncentrationerna av partiklar blev högre än vad instrumentet klarade av att mäta. En enda bengal gav upphov till halter över 400 mg/m3. Det är 100 gånger högre än på en svetsverkstad där folk arbetar med andningsskydd.
Antalet små partiklar överskred vida en miljon per kubikcentimeter, vilket kan jämföras med de ungefär 5 000 partiklar per kubikcentimeter som finns i hyfsat ren inomhusmiljö.
Med tanke på att bengaler bygger på pyroteknik, där rökens färger kommer från olika metallpulver som brinner, kan man anta att rökpartiklarna är ohälsosamma att andas in. Men detta behöver studeras noggrannare, genom exempelvis cellstudier, enligt forskarna.
Källa: LTH/Lunds universitet