Långa arbetsdagar, machokultur och fel placering är några av faktorerna som Alma Sigvardssons föräldrar menar bidrog till att Alma till slut inte såg någon annan utväg.

– Hon var väldigt vältränad, men hon var kort och killarna var dubbelt så stora. När hon ringde hem sa hon att hon kom sist, var sämst och en belastning för gruppen, säger Stina Sigvardsson.

Enligt en av Almas lumparkompisar, som Sveriges Radio har pratat med i en dokumentär, började Alma äta mindre och mindre, i hopp om att bli snabbare. Efter fem månader hade hon rasat 18 kilo i vikt.

Familjens kritik mot Försvarsmakten

Almas familj är kritiska mot hur Försvarsmakten hanterade situationen. De menar att hon vid flera tillfällen uttryckte att hon mådde dåligt, men inte fick komma till försvarshälsan.

– Det går inte att få in en fullt frisk människa och sedan få ut ett vrak, säger Johan Sigvardsson.

I Försvarsmaktens egna utredning som gjordes efter händelsen framkommer det att man vid flera tillfällen genomförde samtal med Alma, som uttryckte att hon ville vara kvar och fullborda värnplikten.

Tog sitt liv i flickrummet

I februari skickades Alma slutligen hem, fem månader in i sin värnplikt.

– Den värnpliktiga sjukskrevs i hemmet och det slogs fast att hon inte mådde tillräckligt bra för att delta i grundutbildningen eller den planerade högvaktstjänsten, säger Per Neckman-Åhlin, kommunikationschef på Försvarsmaktens helikopterflottilj.

Läkaren gjorde då också bedömningen att Alma inte skulle hantera skarpladdade vapen. Detta meddelades dock aldrig till vare sig familjen eller polisen.

Några dagar senare sköt Alma sig själv med sitt eget jaktgevär.

– Om det hade framkommit att det förelåg en risk för suicid eller allvarlig psykisk sjukdom hade hantering självfallet sett annorlunda ut – och polisen hade informerats. Men någon sådan risk identifierades tyvärr inte, säger Per Neckman-Åhlin.