Darlin Musa är i dag 18 år och läser sista året på gymnasiet. Han minns väl hur det var att börja sjuan på Arabyskolan.
– Det var brandalarm de första åtta dagarna. Det var mycket kaos och speciellt på rasterna var det ingen bra miljö om du ville plugga. Om du var där för att ha kul så var det den bästa skolan, säger han.
Han och hans kompisar ställde ständigt till problem och satt i möten med både socialen och rektorn flera gånger. Han skolkade mycket och betygen var dåliga.
Fick ett mål
När beskedet kom att högstadiet på Arabyskolan skulle läggas ner så brydde han sig inte, säger han. Men när Darlin bytte skola till Karl-Oskarskolan så hände något. Han fick ett mål, och något att kämpa för: Att få tillräckligt höga betyg för att komma in på ett eftertraktat gymnasium med fotbollsinriktning.
– De två åren, åttan och nian, var jag jävligt rädd att göra något som skulle få mig att tänka tillbaka på Arabyskolan. Jag kände att jag redan hade gjort misstaget en gång, händer det fler gånger så är det min framtid som påverkas.
På två år lyckades han höja sina meritpoäng från 75 till 220, och kom in på fotbollsgymnasiet. Mycket tack vare enskilt stöd från lärarna:
– Lärarna hjälpte mig mycket, jag fick beröm och bara det lilla att man syns, att de verkligen vet att du är där. Det lilla gör så mycket för mig.
Gick inte bra för alla
I dag spelar Darlin Musa i U19-laget i Östers IF och drömmer om en plats i A-laget. Men för alla hans kompisar från Arabyskolan blev inte skolnedläggningen lika lyckosam.
Några hoppade av skolan och försörjer sig i dag på kriminalitet och att sälja droger, säger han.
– Det är inte ett hundraprocentigt beslut att lägga ner en skola, det är inte så att det gick bra för allihop. Det hade kanske varit bättre för dem att gå kvar i skolan och ha någonstans att vara, även om de inte gick på lektionerna. Vissa är ensamma nu och man vet att när man är ensam så gör man dumma grejer.