Det är eftermiddagspass för förstaårseleverna på friidrottsgymnasiet i Växjö. Höjdhopparen Linnea Lindbom kämpar med en förslitningsskada i en fot.
– Det var när jag började löpträna mer som jag fick ont. Jag tror det beror på att mina fötter inte var vana vid den sortens träning, berättar hon.
Även på andra håll i landet stöter SVT på många unga friidrottselever som redan dragit på sig skador.
– Tunga lyft har gjort att jag fått en överbelastningsskada i ett knä, säger Linn Bergstrand på friidrottsgymnasiet i Göteborg.
– Jag har varit skadad i ryggen, knän och fötter. Jag tror att det beror på att vi har börjat träna mer med vikter. Viktträningen sliter mer på kroppen än den träning vi hade tidigare, säger Victoria Sandsjoe på friidrottsgymnasiet i Karlstad
Sämre grundkondition
Frågan är då vad det är som gör att så många unga friidrottare drabbas av skador? SVT har talat med företrädare för alla Sveriges sju friidrottsgymnasier med riksintag.
På sex av dessa tycker man sig kunnat se en märkbar försämring av elevernas grundfysik och kondition de senaste 10-20 åren.
Eleverna som kommer in på friidrottsgymnasierna idag är helt enkelt inte lika grundtränade som förr om åren. Därför är de inte heller på samma vis som tidigare förberedda för hård träning, säger tränarna.
– Eleverna orkar inte träna lika hårt längre. Vi märker det på många sätt. Att springa en halvmil borde till exempel inte vara några problem men många har problem med det, säger Håkan Vidlund, tränare på friidrottsgymnasiet i Växjö.
–Vi märker att eleverna inte är lika starka längre. De har sämre styrka i till exempel bålen och fötterna. De är inte heller lika rörliga längre, säger Niklas Lindskorg, tränare på friidrottsgymnasiet i Umeå.
– Den starka grundfysik och grundträning som länge varit svensk friidrotts kännetecken har fått stå tillbaka för en allt tidigare specialisering mot enskilda grenar, säger Kim Johansson, idrottsintendent på friidrottsgymnasiet i Karlstad.
Stöd i forskningen
Forskning gjord vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm har visat att konditionen hos svenska 16-åringar i allmänhet sjönk mellan 1987 och 2007 men det finns än så länge ingen forskning som svart på vitt slår fast att även dagens friidrottselever har sämre grundfysik och kondition än gårdagens.
När forskare på Linnéuniversitetet i Växjö jämförde resultaten av de fysiska antagningstesterna för eleverna vid friidrottsgymnasiet i Växjö över tid, fann man en viss försämring när det gällde pojkar medan resultaten var oförändrade när det gällde flickor.
– Men det är inte säkert att just de moment som vi valt ut för att jämföra styrka över tid är de mest relevanta. Jag tycker att tränarnas oro och iakttagelser ska tas på allvar, säger Anna Hafsteinsson Östenberg vid Linnéuniversitetet, en av dem som låg bakom studien.
Beredd att kämpa
För många av de unga idrottare på landets friidrottsgymnasier som redan under sin skoltid drabbas av skada efter skada ser ju framtiden allt annat än ljus ut. De vi stöter på är dock helt inriktade på att fortsätta med sina idrotter.
Diskuskastaren Linn Bergstrand som haft problem med sitt knä i tre år är en av dem.
– Javisst, ingen tvekan. Jag tänker kämpa med min rehabträning och ta mig ur den här svackan, säger hon när SVT träffar henne på friidrottsgymnasiet i Göteborg. Hon får medhåll från Linnea Lindbom i Växjö.
– Ja jag vill verkligen också fortsätta med friidrott. Just nu är foten bra. Jag har byggt upp bägge fötterna det bästa jag kan. Nu kan jag bara hoppas att det ska räcka, säger Linnea.
