Ludwig, nitton månader, har med kort varsel flyttats från familjen han bott hos nästan halva sitt liv. Men kommunens utredning, som ligger till grund för flytten, ifrågasätts av erfarna psykologer.

En av dem är Karin Thorslund, som också är lektor i socialt arbete och disputerade 2019 med en avhandling om föräldraskapsstöd. Hon jobbar också med att handleda socialsekreterare i deras arbete med barn och familjer.

Enligt Karin Thorslund råder det ingen tvekan om att små barn påverkas negativt av att separeras från sina omsorgsgivare, just eftersom de inte kan undvika att knyta an.

– Ett barn kommer i den situationen att reagera med något som för en vuxen kan jämföras med en sorg. Det kommer att vara smärtsamt och ha ett pris för det barnet, säger hon.

Tillfällig placering bör vara så kort som möjligt

Karin Thorslund påpekar att det inte krävs vanvård för att flytta ett barn från ett familjehem. Hon säger också att kraven på familjehemsföräldrar är högt ställda, just eftersom de ska klara av att kompensera barnet för svårigheter de utsatts för innan de togs om hand.

Men eftersom separationer oundvikligen är negativa för ett barn menar hon att socialtjänsten behöver göra allt för att små barn som måste omhändertas direkt får komma till sitt nya familjehem. Om det inte är möjligt, och ett tillfälligt jourhem måste användas däremellan, bör den vistelsen vara så kort som möjligt.

Kommunen bröt mot lagen – svarar inte på varför

Kommunen har inte svarat på varför de valde att placera Ludwig hos Madeleine och Stefan innan de var godkända som familjehem. Eftersom de nu säger att de enbart varit jourhem för honom, innebär det att kommunen brutit mot socialtjänstlagen när de lät honom bo hos dem i nio månader. Enligt lagen ska en jourhemsplacering inte överstiga två månader.

– Två månader är också en lång tid för ett litet barn. Men det handlar ju om att de inte ska hinna utveckla en ny anknytning så att separationen inte blir så smärtsam,säger Karin Thorslund.