– Det är sensationella fynd, säger Helena Victor, som är projektledare för utgrävningarna av den gamla fornborgen. Vi har troligen hittat en glasverkstad och om det stämmer, så visar det att det svenska glashantverket betydligt äldre än arkeologerna tidigare känt till.

Sandby borg på Öland har ju annars blivit känd för den grymma och blodiga massaker som inträffade där i slutet av 400-talet. Befolkningen slaktades urskiljningslöst. Sedan 2011 har Kalmar läns museum utfört arkeologiska undersökningar i borgen. Vid utgrävningarna har hittills rester av 14 individer hittats – alla män, men där finns också barn.

– I det hus som vi grävde ut i år hittades ytterligare skelett. Två vuxna, ett barn i sexårsåldern och en liten hundvalp hade drabbats av dödligt våld. Resterna av ännu fler människor hittades på gatan utanför huset. Där fanns tre barn, det yngsta inte mer än fyra år, berättar Helena Victor.

Men i detta tragiska inferno hittade arkeologerna också resterna av ett vanligt vardagsliv. Och under det noggranna borstandet och sopandet dök plötsligt en liten röd tråd upp:

– Först trodde vi det var en bit av det röda borstet på en av alla kvastar vi använder, men så upptäckte vi att den lilla tråden klingade när vi stötte den mot tänderna – det är så vi gör för att bestämma olika typer av material – och då förstod vi att den inte var av plast. Det var en bit glas!

Men kunde man konsten att smälta sand och få fram glasmassa?

– Vi vet inte ännu. Men troligen har man fått råmaterialet från Romarriket eller andra delar av Europa som redan tillverkade glas. Kanske det till och med det fanns en glasmästare därifrån, som kommit till Öland och tagit med sig sin yrkeskonst. Det är sånt som vi ska försöka utröna nu.

Hur vet ni att det rörde sig om en glasverkstad?

– Där var välstädat och fint och inga verktyg fanns kvar. Kanske hade glasmästaren packat ihop och flyttat till något annat hus? Men man slarvade lite vid städningen, så några små pärlor och lite glasskräp av samma sort som hittas vid glasbruk runtom i Småland blev kvar och gömdes i jorden.

Mer än 1600 år senare sitter några av Kalmar läns museums arkeologer på knä en sommardag och borstar försiktigt i jordlagren. Några små, rätt fula glasbitar dyker upp. Och en röd glastråd.

Kommer glashistorien att skrivas om nu?

– Ja mycket talar för det, säger Helea Victor. Det här är en sensation.