Att campingen i Bjärby saknar strandskyddsdispens upptäcktes av en slump när kommunen kontrollerade ett nedskärpningsärende. Men att få dispens har visat sig vara trixigare än vad kommunen först trodde.
Borgholms kommun bollar nu ärendet om campingverksamheten vid Bjärbybadet fram och tillbaka med Länstyrelsen i Kalmar. Från kommunens sida är inställningen solklar – verksamheten skall fortgå och att den är mycket viktigt för östra sidan av Öland.
– Campingen är viktigt för att östra sidan också ska kunna leva, säger Joel Schäfer (S), ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholms Kommun.
– Det är en liten ideell verksamhet med en viltcamping som vi anser haft verksamhet sedan 60-70-talet. Den har väldigt liten påverkan på strandskyddet. Tvärtom om möjliggör den förmodligen till att för fler kan nyttja stranden, stänger dessutom markägaren vägen som går ner till stranden blir det förre som kan ta sig dit, säger Joel Schäfer.
Gräver i arkiven
För att rädda campingen, och i förlängningen fortsatt tillgång till stranden, behöver kommunen hitta bevis för att campingverksamhet bedrevs på stranden innan det generella strandskyddet infördes 1975. Ett undantag kan då göra att länsstyrelsen godkänner campingverskaheten.
Hur jobbar ni nu?
– Vi ska leta i vårt stora kommunarkiv efter bevis. Tidningsartiklar, fotografier och material som hembygsföreningar skickat in arkiv sedan lång tid tillbaka. Det är också många som ringer in och berättar sina historier om campingen.
Strandskydd
1975 infördes generellt strandskydd. Syftet var att säkra områden för bad och friluftsliv enligt allemansrätten. Redan planlagda områden undantogs.
Strandskyddet innebär att det är förbjudet att:
• Bygga nytt.
• Ändra befintliga byggnader eller deras användning så att de inskränker allmänhetens tillgång till stränder.
• Utöka sin så kallade privata zon/hemfridszon på mark som är tillgänglig för allmänheten (genom att till exempel ställa ut utemöbler, anlägga gräsmattor eller rabatter).
• Gräva eller förbereda byggnationer.
• Uppföra anläggningar eller anordningar (till exempel bryggor, pirar, vägar och parkeringsplatser) i ett område som annars är tillgängligt enligt allemansrätten.
• Väsentligt förändra livsvillkoren för djur och växter. Kan t ex handla om muddring eller om avverkning av mer än ett fåtal träd. (7 kap. 15 § MB)
Källa: Länsstyrelsen