När ingen ställs till svars blir det kommunerna som får stå för kostnader och städning. Kommunerna har långtgående skyldigheter att hålla snyggt i det offentliga rummet och i skog och mark där allemansrätten gäller.

Uppvidinge kommun är en liten kommun med cirka 9000 invånare. Där har man årligen upp till tio fall av grövre nedskräpning som ska tas om hand, berättar Per-Ove Oscarsson som är kommunens miljö och hälsoskyddsinspektör.

TV: Se hela inslaget

Han visar de senaste dumpningarna av skräp, en rejäl hög som toppas av ett par gamla gummistövlar och svarta plastsäckar med oidentifierbart innehåll. Där finns och ståltråd och ett rostigt oljefat. En bit bort, ligger fyra-fem oljefat  i en hög i ett dike.

–Vi har polisanmält dumpningen, men sen händer det nog inget mer förrän vi får frakta bort skräpet, säger han uppgivet. Jag vet inte att vi någon gång har lyckats hitta någon skyldig.

”Måste ta den skyldige på bar gärning”

Enligt en enkät som miljöorganisationen Håll Sverige Rent gjorde till kommunerna och de tolv största markägarna i landet i våras leder nedskräpningen till att allemansrätten begränsas med vägbommar och andra hinder.

Samtidigt är det svårt att ställa någon till svars.

–Man måste ta den skyldige på bar gärning, konstaterar chefsåklagare Kristina Falk Strand på Riksenheten för miljöbrott- och arbetsmiljöbrott  i Malmö. Någon enstaka gång kan man hitta spår i skräpet, en adress på ett kuvert eller liknande, som gör det möjligt att rikta misstankarna åt något håll, men det är sällan.

Kristina Falk Strand tycker ändå att lagstiftningen är bra eftersom den ger möjlighet att komma åt dem man tar på bar gärning.

–Sen kan man tycka att det är otillfredsställande att det är få av alla som kastar skräp i naturen som döms för det.