I två år kommer det råda ett förbud mot att tråla efter strömming och skarpsill inom 12 sjömil från land på flera håll längs Östersjökusten; detta som ett försök för att utvärdera om beståndet av strömming och skarpsill då förbättras.

Att inte kunna fiska något på två år innebär dock ett hårt slag för de få kvarvarande yrkesfiskare på Öland och i Kalmar län som bedriver fiske kustnära och från små båtar.

– Vi har ingen möjlighet att ligga och köra 8-9 timmar till östra Öland och sen fiska för dagen och sen köra tillbaka 8-9 timmar hem igen, säger Stefan Nilsson, vars båt Gitte-Marie mäter 12 meter.

Fiskat från Öland i 50 år

Han har fiskat lax, torsk och sill från öländska hamnar i femtio år och har sett hur möjligheterna för det småskaliga fisket krympt för varje år.

Det började med fiskekvoterna, förbuden mot att fiska lax och torsk, färre som ville äta Östersjöfisk och förädlingsfabriker som flyttade – och gjorde det ekonomiskt omöjligt för det småskaliga fisket att sälja sin fisk direkt till konsument. De senaste åren har de enbart sålt sin sill till att bli fiskmjöl i Danmark.

Trålningsförbudet blir i det sammanhanget spiken i kistan för fisket i Kalmar län – något även länsstyrelsen i Kalmar påtalat i sitt remissvar till Havs- och vattenmyndigheten, som genomför trålningsförbudet på uppdrag av regeringen.

Stora trålfartyg klarar sig

De stora trålarna däremot, som kan ta sig längre ut till havs och fiska strömming, lider inte samma konsekvenser som det småskaliga fisket. De kan också ta över deras fiskekvoter när de mindre tvingas lägga ner, resonerar Stefan Nilsson.

– Det är ofattbart att en statlig myndighet kan göra såhär mot något de säger att de ska gynna.

Hav- och Vattenmyndigheten har flaggat för att det kommer att finnas ersättning för de drabbade fiskarna att söka, men det ger Stefan Nilsson inget för.

– Det kanske tar ett år innan det kommer någon ersättning. Och hur stor är ersättningen då? De har ju ingen färdig plan för att ersätta det här fisket.