Elias Zazi var med och startade kulturföreningen Mezzopotelge. Och även om han gärna trummar och plinkar hemma lyfter han gärna upp ett annat uppdrag som han har i föreningen.

– Jag är kaffemakaren. Och det är det som gör mig mest stressad. Jag är inte så duktig på att brygga kaffe och ordna bullar, säger han.

Libanesiskt och svenskt

Varje torsdag i veckan träffas musikintresserade och nyfikna i musikhuset Spinnrocken. De som vill spela får spela, de som vill lyssna får lyssna. Och musiken sträcker sig från libanesiska divan Fairouz till den svenske balladkungen Bellman.

Men Elias Zazi själv är kanske lite väl ödmjuk. Det handlar faktiskt inte bara om rostade bönor för hans del.

Han har studerat musikhistoria och skriver nu på en bok om Macam, som är Mellanösterns komplexa motsvarighet till västerlandets musikskalor.

– Jag spelar också lite tamburin och när rytmsektionen saknar folk hoppar jag in.

Inget band

Mezzopotelge har nu funnits som kulturförening i två år. Man spelar ofta inför publik, men det är inte aktuellt att bli kallat för ett eget band i ordets rätta bemärkelse.

– Nej, många gillar att det är avslappnat. Börjar man prata om att bilda band känner man att det inte riktigt finns tid till det.

Så för tillfället ser man det som ett tillfälle att träffas.

– Vi har alltid känt att det saknas något som för ihop den infödda svenska befolkningen och bland annat den assyrisk-syrianska befolkningen i Södertälje.

– Folk kan komma in, lyssna, ta en kopp kaffe för att sedan gå hem och sova med musiken i tankarna.