700 skjutningar har skett i närheten av svenska skolor de senaste tre åren. Men våldet är inte jämnt fördelat över landet.

Elever som går i skolor i våldsutsatta och fattiga områden löper en väsentligt större risk att drabbas av det dödliga våldet, visar SVT:s kartläggning. I Årby i Eskilstuna tvingades fritidsgården stänga efter att det skett flera skottlossningar i närheten.

– Det leder till en ökad otrygghet och uppgivenhet i hela området. Men mest skrämmande är nog att se hur normaliserat det blivit, säger Linda Johnsson, enhetschef för fritidsgården.

Det senaste året har våldet i området eskalerat – och nio skjutningar har skett i närheten av Årbyskolan. Årby har ännu inte pekats ut som utsatt av polisen – men riskerar att bli det nästa år.

Vanligast i socioekonomiskt utsatta områden

Av de skolor som drabbats av sju eller fler skjutningar i närområdet de senaste tre åren ligger 13 av 16 skolor  områden som av polisen pekats ut som utsatta.

Samma sak gäller när vi tittar på socioekonomisk utsatthet. Över hälften av skolorna i områden med stora socioekonomiska utmaningar har någon gång drabbats av skjutningar i närområdet. För skolor i välbärgade områden är andelen 6,5 procent.

Våldet normaliseras

Jonas Lindbäck, lektor och forskare på Göteborgs universitet, har studerat elevers skolvardag i stigmatiserade områden i Göteborg. Under hans tid på en grundskola i ett utsatt område skedde flera skjutningar kopplade till gängvåld.

– Först blev det en väldigt stor påverkan på skolan. Många barn upplevde en sorg eftersom de kände de som skjutits. Andra hade svårt att fokusera på skolarbetet. Men sen, ganska fort, övergick det i vardag.

Att våldet normaliserat är i sig inget konstigt, menar han. Det kan snarare tolkas som en sorts överlevnadsstrategi.

– För eleverna var våldet en realitet som de var tvungna att förhålla sig till. Många visste vilka platser och personer de skulle undvika. Andra beskrev hur händelserna fungerade som en sporre att satsa ännu hårdare på skolarbetet. Om de inte pluggade riskerade de att hamna på ”gatan” – ett liv som de allra flesta beskrev som en återvändsgränd.