– Den underliggande tesen som vi driver i vår bok är att den illegala vapenmarknaden och den legala har beröringspunkter, de flyter ihop. Och i Sverige är det vapensmederna som gör det möjligt.

Det säger Eskilstunabon Mathias Ståhle, reporter på Svenska Dagbladet som tillsammans med kollegan Jani P Sallinen i dagarna kommer med boken ”Vapensmederna”.

I den kartlägger de bland annat sex personer i Sverige som haft stor betydelse för vapentillgången i landet och tillsammans med sina medhjälpare kunnat slussa ut över 700 vapen till kriminella. Det är dessa som författarna valt att benämna vapensmeder – personer med ett stort intresse av och kännedom om vapen och som besitter vissa hantverksfärdigheter.

– Den här kombon, att de kan reparera och serva skjutvapen, gör dem extremt attraktiva för kriminella organisationer som vill handla med och prångla ut illegala skjutvapen i stor skala på den svarta marknaden, för de behöver de här färdigheterna. Det här är färdigheter som en normal yrkeskriminell inte har själv, säger Mathias Ståhle.

Spårade vapen

De flesta av dem har också en annan sak gemensamt, lägger Jani P Sallinen till: de är jägare och sportskyttar.

– Du har alltså en fot i den lagliga vapenbranschen, antingen är du vapenhandlare, jägare eller sportskytt. Du blir en så kallad möjliggörare, förklarar Sallinen.

Arbetet med boken inleddes egentligen genom en reportageserie som Jani P Sallinen och Mathias Ståhle gjorde 2019, kallad Vapnens väg. Med anledning av de många skottlossningarna i Sverige hade reporterkollegorna beslutat sig för att försöka spåra ett specifikt vapen bakåt med hjälp av bland annat polisutredningar. Valet föll på ett vapen som använts vid dödsskjutningen vid Vårvärderstorget i Göteborg 2015, och det ledde dem i sin tur till en vapensmed i Skåne.

Köps i delar

Med tiden växte arbetet sig större och resulterade i en databas över hundratals vapen. Samt insikten om vapensmedernas roll i den illegala vapenmarknaden i Sverige.

– Vi upptäckte att nästan var vi än vände blicken, så kommer det finnas någon central person. Vi såg att det här sker systematiskt, och det vi upptäckte backas dessutom upp av internationell forskning där man tittat på brittisk och nederländsk organiserad brottslighet, och där man pratar om ”handymen”, säger Jani P Sallinen.

Författarna kunde också se att den välanvända förklaringen om Balkan som den primära huvudkällan för illegala vapen hos svenska gängkriminella inte stämmer. I stället hittar man vapen som sålts lagligt i andra EU-länder för att sedan smugglas hit eller vapen som köpts i delar och sedan satts ihop med reservdelar från vanliga vapenbutiker.

I lador och radhus

Mathias Ståhle tror också att många i Sverige har uppfattningen att den illegala vapenhandeln äger rum på samma ställen som där skjutningarna sedan sker – alltså främst i storstädernas miljonprogramsområden. Men det stämmer inte, har granskningen visat.

– Jag tror det är väldigt få som på frågan om var vapenhandeln i Sverige sker svarar i en lada i Sörmland, ett radhus i Mellansverige, på en bondgård i Skåne eller sommarstuga i Småland. Men det är här vi har hittat de största fallen, det är där den här vapenhanteringen sker, säger han.

Författarna anser att frågan om hur den illegala vapenhandeln ser ut i Sverige, och hur den är kopplad till den legala, är något som det behövs pratas mer om. Men det finns en beröringsskräck, menar de, som kommer sig av att många jägare och sportskyttar kraftigt motsätter sig ökad statlig kontroll av vapenmarknaden.

– Det finns en blind fläck, det finns något att diskutera här. Vi tar inte ställning till vad som är rätt och fel, men om det kan läcka hundratals vapen från svenska vapenhandlare, då har vi ett problem, säger Jani P Sallinen.

”Ingen reagerar”

Författarna sätter dock fingret på några punkter där de tycker att något bör göras. Exempelvis bör man i ett tidigt skede försöka identifiera personer som fungerar som vapensmeder. Mathias Ståhle nämner som exempel hur en person som saknat vapenlicens ändå kunnat bedriva stor handel med svenska vapenbutiker och köpa lösa licensfria reservdelar till vapen. I enorma mängder.

– Alltså det är mängder som skulle räcka till Försvarsmakten i flera år. Men ingen reagerar. Man kan ju tycka att den vapenhandlare som får de här beställningarna, ett: borde ställa frågan vad han ska ha dem till, och två: ringa polisen och säga att jag behöver ett rådgivande samtal, säger Ståhle.

Författarna efterlyser också en större kunskap om hur läget egentligen ser ut.

– Vi måste få en riktig karta för hur vapenhandeln går till, annars kör vi vilse, säger Mathias Ståhle.