Joakim Gill föddes med en CP-skada och sitter nu i rullstol. När han var barn kunde han gå bättre och ville prova på olika sporter.
– Orientering. Mina föräldrar bara suckade men de gav mig en chans. Inte kunde jag springa och inte heller läsa kartan. När alla försvann i skogen stod jag kvar och visste inte vart jag skulle, säger Joakim Gill.
Men han försökte, likaså med fotboll och andra sporter, med samma resultat.
– Jag fick själv upptäcka om jag klarade av det eller inte och det var viktigt för mig.
Första målet
Joakim Gills egen idrottskarriär sträcker sig över flera sporter och bäst, ur medaljsynpunkt, har han lyckats med kälkhockey.
– Jag har bronsmedaljer från Nagano och Salt Lake City, VM guld -96 och några EM. Fast det är inte så noga, det viktigaste är att man har roligt när man håller på.
I stället är det ett annat minne han skattar högre än medaljer.
– Jag gjorde första målet i den första landskampen i rullstolsinnebandy, det är något som fastnar.
Gemenskapen
Nu jobbar han på Parasport Sörmland med att få barn och unga med olika funktionsnedsättningar att hitta sin sport genom att låta dem prova på.
– Jag tror att det är viktigt att prova och misslyckas, men man måste också lyckas någon gång.
Förhoppningen är att barnen som han övar och tränar med ska hitta någon sport och där hitta en grupp att tillhöra.
– Om man har ett funktionshinder i en klass kanske man är den enda som har det och det kan kännas ensamt. Här är man del i en grupp där alla är ungefär lika och kan då känna gemenskap med andra.