Omkring 22 procent av de 45-åriga männen i Sverige har inte blivit föräldrar och bland kvinnorna är andelen runt 13 procent.

Gunnar Andersson, professor i demografi vid Stockholms universitet, säger att det framför allt är män med låg socioekonomisk status, alltså låg utbildning och låg inkomst, som inte får egna biologiska barn. Trots att många vill ha det.

Mäns inkomst tycks påverka

Gunnar Andersson jämför med det gamla bondesamhället där det var de som hade råd att spara ihop till ett eget hushåll som lättare kunde bilda familj, medan andra blev över.

Han säger att det går att se att det ännu idag finns en grupp män som både är socialt utsatta och har svårare att hitta en partner.

– Men man ska nog inte överdriva de förhållandena heller. Det är inget nytt utan har varit så historiskt.

Kanske spelar mannens inkomst till och med större roll än om han är låg- eller högutbildad för i vilken utsträckning han bildar familj.

Enligt en färsk studie tjänar nämligen mannen i kärleksrelationer där båda parter har högre utbildning ändå mer än kvinnan.

– Det kan vara så att män med låg inkomst är mindre attraktiva som partners men det kan också bero på andra saker. De kanske har andra problem i sitt liv eller bara andra prioriteringar än barn, säger Margarita Chudnovskaya, som lett studien.

Hon betonar samtidigt att mer forskning behövs innan det går att dra säkra slutsatser om orsakerna.

Klyftan ökar

Andra forskare menar att de nya teknikerna mot barnlöshet som spermadonation och provrörsbefruktning främst hjälpt kvinnor att få barn.

Gunnar Johansson ser också en trend att allt fler högutbildade kvinnor skaffar barn.

– Det är unikt för de nordiska länderna. I andra mer konservativa länder blir högutbildade kvinnor fortfarande oftare barnlösa eftersom det är svårare att kombinera karriär och familjeliv.

Men samtidigt ökar barnlösheten bland kvinnor som är lågutbildade. Kvinnorna blir alltså i det här avseendet mer lika männen.

Klyftan ökar alltså mellan högutbildade och lågutbildade när det gäller barnafödande, konstaterar Gunnar Andersson.

– Det måste man naturligtvis vara uppmärksam på. De nordiska länderna har ju varit föregångare på att inte ha så stora ojämlikheter mellan könen men om det nu dyker upp nya ojämlikheter måste man hålla ögonen på det.