De radioaktiva spåren identifierades i en studie av bottensediment i Östersjön utanför kärnforskningsanläggningen Studsvik.

– Vi kör ner ett rör, tar upp det och styckar av bottnen för att kunna datera ungefär som årsringar på ett träd, förklarar Per Törnquist.

Syftet med studien är att kartlägga hur radioaktiva ämnen sprids i hav med bräckt vatten, vilket kan bli avgörande ifall en olycka där radioaktiva ämnen sprids skulle inträffa.

Radioaktiva fynd

– De tydligaste spåren vi ser är cesium från Tjernobylolyckan 1986. Strålningen från det cesiumet överskuggar det som kommer från Studsvik, fortsätter han.

Hör Per Törnquist berätta om det mer häpnadsväckande fyndet från vätebomben som detonerade i södra stilla havet på 50-talet i spelaren.

Är strålningen skadlig?

Strålningen som hittas i havsbotten mäts i så liten mängd att den varken är skadlig för människor eller miljön, berättar Per Törnquist.

– Den naturliga bakgrundsstrålningen från berggrunden eller den vi utsätts för i sjukvården exempelvis överskuggar den som återfinns i vattnet med råge, avslutar han.