I Sverige är det cirka 300 personer årligen som avlider på ett sånt sätt att donation blir möjlig – genom total hjärninfarkt vid en intensivvårdsavdelning.

Av dessa var det 188 som verkligen blev donatorer under förra året. Att skillnaden mellan möjliga och faktiska donatorer är så stor har flera förklaringar.

– Det kan vara medicinska skäl som gör att man inte är lämplig som donator. Det finns också vissa som uttalat ett nej till donation, eller att anhöriga tolkat det så, säger Mikaela Jonasson, donationsansvarig överläkare på Mälarsjukhuset.

Hittade ingen mottagare

I ett fåtal fall kan det också saknas mottagare.

– Vi har haft ett sådant fall på Mälarsjukhuset, en person som hade en ovanlig blodgrupp. Då blev det ingen donation, trots att det fanns ett ja från anhöriga, berättar Mikaela Jonasson.

Det är också många invånare som inte meddelat sin inställning till donation.

– Men ju fler som gör sin vilja känd, desto lättare är det för anhöriga, för det här är alltid situationer med hastiga insjuknanden och ibland ond bråd död, och att tvingas ta ställning i ett sådant läge är ju väldigt svårt, säger hon.

Finns ett motstånd

En övervägande majoritet av befolkningen är positiv till donation, men cirka 15 procent beräknas vara negativa. I samtalen med anhöriga förekommer olika slags invändningar.

– Det kan vara till exempel man inte vill att någon ska skära i en. Ibland kan de undra hur en anhörig kommer att se ut efter en uttagsoperation och om det fortfarande går att begrava personen. En del funderar på om deras religion säger att det inte är tillåtet. Så det kan vara väldigt olika, säger Adriana Mesaros, donationssköterska på Mälarsjukhuset.

– Men oavsett om det är ett ja eller nej till donation, så är vi där för att stödja personerna, betonar hon.

Bara två i år

De senaste åren har Mälarsjukhuset i Eskilstuna haft 4-6 donationer årligen, men i år har det än så länge bara varit två.

– Vi har haft några enstaka nej till donation, och i några fall har patienten inte fullt ut utvecklat en total hjärninfarkt, berättar Mikaela Jonasson.