Han är i dag pensionerad men har tidigare varit tekniskt råd i Mark- och miljööverdomstolen och länsarkitekt vid länsstyrelserna i Sörmland och Stockholm.

1985 arbetade Carl-Gustaf Hagander på länsstyrelsen i Sörmland och var den som fastställde detaljplanerna för Mälarbaden och beslutade om att upphäva strandskyddet på byggnadsmark och, i en av detaljplanerna, på område för båtupplag.

Han förklarar att strandskyddsfrågor är svåra eftersom plan- och bygglagen reglerar detaljplanerna medan miljöbalken reglerar strandskyddet.

– De lagarna fungerar inte riktigt ihop.

”Man skulle få ha brygga”

Detaljplanen tillåter att man får bygga bryggor i Mälarbaden, men enligt Carl-Gustaf Hagander krävs det ändå strandskyddsdispens.

– Man ansåg det praktiskt att ha kvar dispensmöjligheten, då kunde man styra utformning och placering av bryggan.

Trots att det krävs dispens var tanken att Mälarbadsborna skulle få ha bryggor, de skulle få strandskyddsdispens eftersom bryggor godkänns i detaljplanen och därför ansågs vara ett skäl för att få dispens.

Lagändring 2009

På grund av tjänstemäns och politikers feltolkning i strandskyddsfrågan riskerar nu flera Mälarbadsbor att behöva riva sina bryggor. En del av dem har i efterhand ansökt om strandskyddsdispens, men det har inte godkänts av länsstyrelsen.

Hade de ansökt om dispens innan miljöbalken ändrades 2009 hade de med stor sannolikhet fått det.

– Efter 2009 är det i lag reglerat enbart vilka särskilda skäl som finns, där finns inte gällande detaljplan som ett skäl, säger Carl-Gustaf Hagander.

Hör vad han tänker om att det tidigare tolkats som att bryggor fick byggas utan strandskyddsdispens.