Den stora skillnaden mellan de två modellerna är att den föräldraaktiva introduktionen syftar till att vänja barnet att gå på förskolan, medan det i stället handlar om att lära barnet att bli lämnad med den traditionella metoden.

– Det finns för- och nackdelar med båda metoder, men än så länge finns det mycket forskning kring den traditionella modellen, men inte så mycket kring den nya metoden, säger Tuula Vuorinen, doktorand i didaktik på Mälardalens högskola i Västerås.

Psykologer vs pedagoger

Den föräldraaktiva introduktionen har helt enkelt inte funnits lika länge som den traditionella metoden. Och så som forskningen ser ut just nu handlar det om två olika discipliner som förordar två olika modeller.

– Den föräldraraktiva inskolningen har studerats inom pedagogisk forskning där det ofta är förskollärare som kommer till tals. Den traditionella inskolningen är mer inriktad på utvecklingspsykologin och det är oftast psykologer som för fram den modellen, säger Tuula Vuorinen.

”Bra utan mall”

Alla förskolor bestämmer alltså själva vilken av de två introduktionsmodellerna de vill använda sig av.

– På ett sätt hade det varit bra att ha något att luta sig mot, men samtidigt är det bra att kunna ha eget inflytande. För en mall hade kanske inte alls passat oss, säger Johanna Söderberg, pedagog på Grindstugans förskola i Nyköping.

Forskaren Tuula Vuorinen håller med om att en modell som beslutats centralt skulle minska personalens inflytande.

– Dels handlar det om förskollärarens kompetens och att de ska kunna nyttja den, dels ska man kunna komma överens med föräldrarna vilken modell man vill använda.