Hör almstridsveteranerna Inger Thunvall Hass och Marianne Ernefeldt i videon ovan. Ni hör också trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) som skrev sin doktorsavhandling i statsvetenskap om just almstriden.
Vill du lära dig mer om Almstriden och höra fler personer som var där berätta? Här kan du se den nyproducerade dokumentären ”Året var special – Almstriden”:
Vad minns du av almstriden för 50 år sedan?
Förortsbo • Jag minns egentligen ingenting alls, jag var 6 år då. Senare pekade mormor ut almarna från buss 62 som på den tiden passerade i närheten, "Här är almarna". En sevärdhet. Jag minns isbanan i Kungsträdgården bättre, den var roligare för en sexåring. Minns Tommy Körbergs version av sången "Vid Molins fontän", som väl ligger i närheten av almarna.
Göran Folin • Jag var med i stadsmiljögruppen Alternativ Stad,och är det alltjämt. Och var naturligtvis på plats den här natten. Stod utanför det omgivande planket tillsammans med en massa andra uppretade stockholmare. När vi hörde motorsågarna smattra igång blev det ett vrål bland alla och med gemensam tyngd fick vi ned planket och stormade in under träden och satte oss i armkrok runt dom. I världens kanske första trädkramande fast det ordet ännu inte var uppfunnet. När jag sen såg att några klättrade upp i träden gjorde jag detsamma och kunde efter en stund se från ovan hur polischefen växlade några ord med en en av stans mest kända hemliga poliser och sen avlysa polisinsatsen och sågandet. Kände en sån lättnad att jag höll på att trilla ner när jag instämde i de omedelbara applåderna från stockholmarna.
Tur att du inte trillade ner, det kunde gått illa!
Nisse Carlén • En kväll efter vi vunnit segern, men när vi fortfarande vaktade träden, var jag med om en speciell händelse. Det dök upp ett stort gäng raggare. De var sura för att deras krav på en motorgård inte hörsammades, och att, vad de tyckte, ett gäng hippies istället fick stor uppmärksamhet. De hotade att såga ner träden. Jag såg hur en full raggare med fogsvans skulle ge sig på ett av de armerade träden. Han lyckades i sin berusning inte få styr på sågen, så jag erbjöd mig hjälpa honom. Jag tog fogsvansen, drog den tvärs över ett av armeringsjärnen som hade satts upp för att skydda trädet så att sågtänderna rök. ”Oj då” sa raggaren, skrattade, och drog vidare.
Det var ett lite annorlunda minne! Tack för att du delade med dig, Nisse!
Det här var almstriden
Stora delar av Stockholms city revs under 50- och 60-talen. Den gamla trånga staden skulle bort till förmån för bilar och tunnelbana. Efter flera år av dessa rivningar tröttnade stockholmarna och almarna blev droppen som fick bägaren att rinna över.
De hundraåriga träden som står i en grupp på Karl XII:s torg skulle sågas ner för att ersättas av en tunnelbaneuppgång och en galleria under jord.
Staden lät sätta upp ett plank runt träden i maj 1971 och meddelade att träden skulle ner den 13 maj, men det var bara en fint. Trädfällarna kom ett dygn tidigare, men aktivisterna var snabbt på plats tack vare organiserade telefonlistor, så när träden skulle fällas, nattetid, den 12 maj 1971 möttes gatukontorets män av ett par tusen demonstranter som ockuperat träden. När sågarna drog igång stormade man planket och det blev våldsamma sammandrabbningar med polisen som till slut drog sig tillbaka.
Första slaget var vunnet och träden vaktades dygnet runt av unga och gamla och folk från alla samhällsklasser, det blev en enda lång folkfest i en vecka. Efter fem dygn meddelade borgarrådet Hjalmar Mehr att fällningen uppskjutits och att beslutet skulle omprövas.
Almarna blev världsberömda då ett tjugotal TV-team från olika länder följde händelseförloppet. Almarna fick också ett starkt symbolvärde som den första stora, framgångsrika miljödemonstrationen i Sverige, och det påverkade också framtida lokal politik och planerna för Stockholm.
Träden står kvar än idag.